Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Jesu frestelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har icke afseende på Jesu vilja att frälsa mänskligheten utan
på Jesu vilja att öfvertaga det, som är nödvändigt förbundet
med utförandet af frälsareviljan. »Wenn er der Sünder
Heiland sein will, muss er ins Leiden hinein und durch dasselbe
hindurch, damit ist nicht negiert, dass, ob er Heiland sein und
bleiben will, in seiner Macht steht». Hebr. 5: 7 f. visar
tydligt, att för Jesus lidandet icke var en själfklar sak, utan en
pinsam erfarenhet och att därför ståndaktigheten trots lidandet
vanns i och med en kraftyttring af hans vilja. Och på detta
sätt gör ju detta ställe det begripligt, huru det i lidandet låg
en frestelse för Jesus att uppgifva sin frälsnings vilja.
Jesus bereder sig själf lidande genom att inträda i
frälsarekallet. Likaledes kan Jesus också åter undandraga sig detta
lidande genom att uppgifva sitt frälsarekall. Däri ligger
frestelsen. Hebreernas frestelser, som åsyftas i brefvet, äro af
pecis samma art. Den kristne bereder korslidanden åt sig
genom att blifva kristen. Genom att uppgifva sitt kristna stånd
kan han också undgå lidandena.
Jämte denna likhet finnes dock en fullständig olikhet.
Jesu frestelser förlöpa utan synd. De kristnes frestelser, hvilka
afses i Hebreerbrefvet, äro alla bemängda med synd. Hade
Jesus af de två vägar, som stodo honom öppna, gått den som
förde honom till glädje (12: 2) och till den gudomshärlighet,
som egentligen tillkom honom, då hade han icke syndat. Hans
frestelse bestod däri, att hans lidande för honom blef till en
lockelse att träda in på »glädjens väg», men i denna lockelse
ligger icke något syndigt. Hans frestelse äger verkligen rum
κωρὶς ἀμαρτὶας, och därför kan det sägas, att det ej bereder
någon svårighet att fasthålla Jesu frestelse och Jesu gudom.
Tvärtom, Jesu frestelse, som är den nödvändiga följden däraf,
att Jesus frivilligt åtagit sig sitt frälsarekall och därigenom
ådragit sig korslidandets oundvikliga nödvändighet,
uppenbarar Jesu gudomshärlighet, i all dess strålande glans, och
därför kan aldrig med tanken först på de frestelser, som
Hebreerbrefvet talar om, argumenteras mot Jesu gudom.
Prof. B. betraktar sin undersökning som ett försök att
komma till någon lösning af det svåra problem, som Jesu
frestelse alltid gifvit teologien. Naturligtvis är icke frågan afgjord
eller löst därigenom, att man lyckats fastställa hvad
Hebreerbrefvet menar. Och prof. B. påpekar äfven detta. Men han
hoppas, att den anvisning, som han med stöd af
Hebreerbrefvet här velat gifva, måtte kunna gifva inpulsen till ett mera
vidtomfattande dryftande af det föreliggande problemet. Förf.
har velat häfda Jesu ojämförliga höghet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
