Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Josef Sjöholm: De gammaltestamentliga citaten i Galaterbrefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan tänkas föresväfva aposteln, äfven om han icke intager den
i själfva citatet.[1]
Men hvilken mening har aposteln inlagt i de ord han anför?
Har han förbundit ὁ δίκαιος med ἐκ πίστεως och sålunda velat
säga: det är ju den af tron rättfärdige, som skall lefva, eller
har han tänkt ἐκ πίστεως tillsammans med ζήσεται? Man har
ju icke sällan, så t. ex. Sieffert, ansett, att Paulus kombinerat
på förstnämnda sätt. Hufvudargumentet har då varit, att
aposteln här vill påpeka grunden till rättfärdigheten, icke grunden
till den rättfärdiges lif. Argumentet är också ganska talande.
Zahn uppträder dock kraftigt mot denna tolkning, han betecknar
den till och med såsom eine Vergewaltigung des Schriftworts.
Aposteln skulle nämligen då ha inlagt läran om rättfärdigheten
genom tron i profetens ord. Men man kan, enligt Zahn, icke
inse, hvarför Paulus, som här icke bebådat något citat, alltså
icke var bunden af det begagnade ställets ordalydelse, icke
skulle ha uttryckt denna tanke genom en omställning af orden
i den form, som grammatiken för denna mening kräfver. För
öfrigt talar enligt hans uppfattning äfven sammanhanget emot
denna kombination, ty Paulus är i den afdelning, som utgöres
af vv. 9—14, icke upptagen af frågan, om en människa blir
rättfärdig genom tron eller genom lagens gärningar, utan af
denna, hvem som är en arfvinge till Abrahams välsignelse. Det
synes oss, som om Zahn här hade rätt. Visserligen torde icke
hans hänvisning till sammanhanget väga synnerligen tungt, ty
man kan alltid peka på det närmaste sammanhanget, och
det visar bestämdt åt det andra hållet: ὅτι δὲ ἐν νόμῳ οὐδεὶς
δικαιοῦται παρὰ τῷ θεῷ κτλ. Men onekligen väntade man, om
ὁ δίκαιος är i tanken sammanfattadt med ἐκ πίστεως, uttrycket
ὁ ἐκ πίστεως δίκαιος, Då denna sammanställning icke föreligger,
kan kombinationen icke bevisas. Den kan icke heller göras i
öfvervägande grad sannolik. Ty äfven om förbindandet af
6 Sixaioç och ἐκ πίστεως måste uppgifvas, så faller tonvikten
här, som Zahn påpekar, på ἐκ πίστεως. Detta påpekande torde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
