Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Josef Sjöholm: De gammaltestamentliga citaten i Galaterbrefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bryta udden af den invändning, som ännu kan framkomma,
nämligen: fordras icke det berörda förbindandet af det nära
föregående δικαιοῦται?
3: 12 : ὁ ποιήσας αὐτὰ ζήσεται ἐν αυτοῖς. Detta är citat från
Lev. 18: 5 i LXX:s öfversättning. De motsvarande orden lyda
här: ποιήσας αὐτὰ ἄνθρωπος ζήσεται ἐν αυτοῖς. Orden äro
således ganska troget återgifna. Blott ἄνθρωπος fattas liksom ὁ
ἄνθρωπος i 3: 10. Hela stället i sitt sammanhang hos LXX
lyder så: καὶ φυλάξεσθε πάντα (hvilket är en tillsats) τὰ προστάγματα
μου καὶ πάντα (också en tillsats) τὰ κρίματά μου καὶ ποιήσετε
αὐτά ἃ ποιήσας αὐτὰ ἄνθρωπος ζήσεται ἐν αυτοῖς. De här
citerade orden äro äfven i hebreiska uttryckta med en relativsats. För
latinet, liksom för grekiskan, är denna konstruktion lätt att
återgifva; vulgata har: quae faciens homo (före går: custodite
leges meas atque iudicia) vivet in eis.
Citatet passar ju väl i sammanhanget. Men Zahn har
troligen rätt, när han (i en not på sid. 155) säger, att det blott
var förtroendet till hans läsares kännedom om skriften, som
gjorde, att han bibehöll orden αὐτὰ och ἐν αυτοῖς, som ju hos
honom hänföra sig till ὁ νόμος. Z. visar sig sålunda här räkna
med läsarnes uppfattning af anförda bibelord. Och det är
naturligtvis nödvändigt att göra.
3: 13 : ἐπικατάρατος πᾶς ὁ κρεμάμενος ἐπὶ ξύλου.
Här hafva vi ett citat från Deut. 21: 23. Det heter där i
LXX:s öfversattn.: (ὅτι) κεκατηραμένος ὑπὸ θεοῦ πᾶς (tillsatt
till hebr. t.) κρεμάμενος ἐπὶ ξύλου. I hebr. texten תָּלוּי כִי־קִלְלַת־אְֶלחִים.
Det sammanhang, hvari orden förekomma, innehåller,
att förbrytare, som efter afrättningen blifvit upphängda på en
påle (sannolikt korslik), troligen till varnagel, icke fingo hänga
kvar natten öfver, emedan de genom upphängningen voro
förbannade och sålunda skulle hafva vanhelgat det heliga landet.
Citatet är ganska fritt: κεκατηραμένος är utbytt mot ἐπικατάρατος,
ὑπὸ θεοῦ är utelämnadt och i st. för πᾶς κρεμάμενος säger aposteln
πᾶς ὁ κ. Den förra blir lika med hvar och en, när — det
senare med hvar och en som. Ἐπικατάρατος motsvarar icke här
såsom på förra stället 3: 10 det hebr. אָרוּר, utan קְלָלָת. Det
förra uttrycker den sida af förbannelsen, som består i straff,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
