Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Josef Sjöholm: De gammaltestamentliga citaten i Galaterbrefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synes han tillerkänna samma auktoritet. Vi kunna icke här
inlåta oss på frågan, om möjligen någon del af den nuvarande
gammaltestamentliga kanon icke stått för aposteln såsom säkert
kanonisk. Vollmer finner en antydan härom i det förhållandet,
att Hesekiel icke anföres hos Paulus, likasom han icke heller
åberopas hos Philo; detta sammanhänger, säger han, i hvarje fall
med striden om denna boks kanonicitet. Ett omdöme i denna
sak kan naturligtvis icke fällas blott med ledning af
Galaterbrefvet; för öfrigt blir det mycket svårt att komma till någon
säker uppfattning härom, då man ju icke har rätt att begära,
att hvarje del af den gamla kanon skall vara citerad. Ett
särdeles kraftigt uttryck för att den gammaltestamentliga skriften
för aposteln framstår som en enhet är det personifierande af
skriften, som möter oss i kap. 3: 8. Detta bör säkerligen noga
uppmärksammas. Det heter här, att skriften förutsåg (προϊδοῦσα)
rättfärdiggörandet af tron och på den grund i förväg förkunnade
för Abraham evangeliet om välsignelsen. Det förefaller mycket
sannolikt, att Paulus härutinnan är beroende af den åskådning,
som utbildat sig hos de judiska skriftlärda. Uttryckssättet är
icke något gängse kristet och synes knappast kunna förklaras
blott ifrån de kristna föreställningarna. Man bör visserligen
icke förbise, att uttrycket har en poetisk färg och röjer en hög
andens flykt, men att ett sådant uttryck väljes, förblifver dock
alltid anmärkningsvärdt.
Den stora betydelse, Gamla testamentet har för aposteln,
framträder också däri, att han ofta rörer sig med dess tankar
och uttryck utan att uttryckligen citera det. Det kan säkerligen
med sanning sägas om Paulus något sådant, som brukar
sägas om hans store herre och mästare Jesus, nämligen att
han lefde i det Gamla testamentets ord. Detta förhållande
behöfde icke särskildt försvaras, det var för aposteln en naturlig
sak; därföre finna vi också i detta bref att han nästan lika ofta
begagnar det Gamla testamentets utsagor utan uttryckligt
citerande, som med sådant (se 2: 16; 3: 6; 3: 11; 3: 12; 5: 14). I
hans bildning ingår ju äfven inflytande af vanlig världslig kultur:
vi kunna ur detta bref erinra om sentensen i den jambiska
versformen i k. 5: 9: μικρὰ ζύμη ὅλον τὸ φύραμα ζυμοῖ, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
