Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Josef Sjöholm: De gammaltestamentliga citaten i Galaterbrefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmågan att gifva Gamla testamentet en andlig tydning. Och
Vollmer finner Paulus stå under starkt inflytande af sin för
mystik i allmänhet benägna tid, ja möjligen äfven i beroende
af Philos spiritualiserande utläggningsmetod.[1]
Nu torde det vara sant eller åtminstone innehålla en
sanning, att den andliga tolkningen af Gamla testamentet
framstod såsom en af Andens gåfvor. Men att det skulle vara
en andlig tolkning just i alexandrinsk mening, är icke
tydligt, icke ens sannolikt. Gå vi ut ifrån, såsom vi säkerligen
böra, att ett allegoriserande tolkningssätt varit kändt och äfven,
om också icke uteslutande, användt i den rabbinska skola, som
aposteln tillhört, måste vi antaga, att han blifvit påverkad häraf,
och att de spår af ett sådant tolkningssätt, som tilläfventyrs
kunna uppvisas hos honom, bero på denna inverkan. Ett sådant
spår ha vi trott oss märka här i Galaterbrefvet, då Paulus
tyder τὸ σπέρμα omedelbart om Christus.[2]
Men märkligt är,
att icke ännu starkare spår af spiritualiserande tolkning
upptäckts i detta, som det synes, äldsta bevarade bref af aposteln.
Nu invänder troligen någon: glömmer du då alldeles den
egenegendomliga framställning, aposteln har i k. 4: 21—31, perikopen
om Hagar och Sinai?
Vi ha icke förut behandlat detta märkliga ställe, därföre
att det icke kan sägas i egentlig mening vara ett citat. Den
begränsning, vi ålagt oss, hindrar oss också att nu gå
grundligare in på de frågor, som framställningen i denna perikop
väcker. För en någorlunda fullständig utredning af allt
hithörande torde också fordras minst en hel afhandling. Men då vi
i vår betraktelse äfven kommit till frågan om det sätt, hvarpå
aposteln använder citaten, måste vi äfven något gå in på detta
ställe.
Vore nu här läsarten τὸ δέ Ἄγαρ Σινᾶ ὄρος ἐστὶν ἐν τῇ
Ἀραβίᾳ, som visserligen är väl betygad och har många utläggare
för sig, den riktiga, så måste man straxt erkänna, att här
föreligger ett klart exempel på spiritualiserande eller s. k. pneumatisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>