Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Gustaf Lizell: Nyare homiletisk litteratur. Tre tyska homileter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nekas att mängden af hopadt material stundom verkar
belastande på framställningen, så att denna blir torr och
oöfverskådlig.
Die Lehre von der Predigt af Hermann Hering, professor
och ledare af den praktiska prästutbildningen i Halle, hvilket
arbete häftesvis utkommit under åren 1897—1905, utgör också,
liksom Achelis’ homiletik, en del af ett större helt — en
samling hvar för sig fristående läroböcker i den praktiska
teologiens olika discipliner, som sedan ett tiotal år tillbaka under
Herings ledning utgifvits på Reuther & Reichards förlag och
där t. ex. liturgiken bearbetats af Gr. Rietschel i Leipzig (609
s.), kateketiken af E. Sachsse i Bonn (437 s.), själavården i
ett verk med ungefär motsvarande omfång af H. A. Koestlin
o. s. v. Herings eget arbete, som bildar första bandet i denna
samling, är en volym på 620 sidor. — Var det kontakten med
gångna tiders predikoteoretiska arbeten, som utgjorde Achelis’
egendomlighet, är det den djupa insikten i de flydda tidernas
faktiska förkunnelse, som är Herings stora särmärke. Han
inleder sitt verk med en »Predikans Historia», som upptager
nära hälften däraf och anses vara det förnämsta nyare arbete
i sitt slag. I fråga om öfverskådlighet i anläggning, klarhet
och concrescion i de enskilda prediko-individualiteternes teckning
samt skicklighet i olika homiletiska tidsskedens kombinering
med allmänt historiska och kulturella rörelser är den rent af
mästerlig. Såsom ett observandum ifråga om dess
periodindelning kan nämnas, att den sätter begynnelsen af den närvarande
perioden vid 1700-talets början och betecknar 1800-talets förra
hälft såsom den evangeliska predikans blomstringstid. Äfven
på den andra delen af H:s arbete, »Predikans Teori», är det
kontakten med predikans historia som sätter sin prägel. Det
är denna, som mer än något annat ger hans framställning dess
egendomliga intresse och ovanliga åskådlighet. Öfverallt
belysas de olika teorierna af exempel, som bättre än långa
beskrifningar göra saken konkret. Vid olika åskådningar lämnas
ofta en resumé öfver den roll, de i den praktiska förkunnelsen
under tidernas lopp spelat, hvarigenom deras värde eller
värdelöshet allra tydligast framträder. Äfven själfva formuleringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
