Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Gustaf Lizell: Nyare homiletisk litteratur. Tre tyska homileter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I våra dagar är frågan alldeles särskildt aktuell. Skall det
predikas dogmer eller moral, bibeltillämpning eller personliga
erfarenheter, historiska fakta eller religiös psykologi, skall
förkunnelsen omfatta hela bibeln eller endast Nya testamentet,
och hvad är dessas innehåll, när det gamla inspirationsbegreppet
fallit eller de genomgått kritikens sofring — det är idel
spörsmål, som samlas i denna brännpunkt. — För de äldre
homiletici var, sedan enheten i lärouppfattningen inom lut. kyrkan
en gång var vunnen, frågan ej svår att besvara. Pontoppidan
säger i sitt Collegium pastorale att »en evangelisk predikan
har att göra med dessa efterföljande punkter, nämligen: 1)
salighetens grund, som är Kristus Jesus, 2) salighetens medel, som äro
ordet och sakramenten, 3) salighetens ordning, som är
omvändelse, tro, flit i goda gärningar samt tålamod i hvarjehanda
lidande; och slutligen 4) saligheten själf, som här på jorden
är ett lefvande hopp, men i himmelen hoppets fullbordan
genom förening med Gud själf i den eviga glädjen, hvaremot
sättes såsom contrarium de fördömdas osalighet både här i
världen och där i evigheten» — sålunda en klar praktisk
formulering, bakom hvilken vi redan här skymta och vid den
närmare utredningen ännu klarare igenkänna såsom källa det
dominerande fasta lärosystemet, som stod såsom det adekvata
uttrycket för bibelns hela innehåll. Det som för Pontoppidan,
liksom för den ungefär i samma tankegångar sig rörande Möller,
synes vara hufvudsaken, är ej att göra klart hvad som bör
predikas, utan hvad som ej bör predikas; såsom sådant uppräknas
och specificeras allehanda »critica och andra curiosa»,
»controversier och problematiska ämnen», »philosophica eller blotta
förnuftets speculationer», »hednisk moral» m. m. — Då med
1800-talets början här liksom på andra områden det återvaknande
kyrkliga lifvet började söka uttryck för sitt innehåll, är det
särskildt tvenne olika strömningar, som öfva inflytande på
uppfattningen i denna punkt och skapa hvar sin riktning. Den ena
var den från Schleiermacher utgångna åskådningen med dels sin
öppna blick för lifvets mångfald dels sitt starka betonande af det
kristna trosmedvetandet, den lefvande församlingserfarenheten.
Den andra var biblicismen, det nyvaknade intresset för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
