Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Gustaf Lizell: Nyare homiletisk litteratur. Tre tyska homileter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppenbarelsen med thy åtföljande förnyadt studium, ömsom i mera
gammalortodox, ömsom i mera kritisk riktning, af bibelböckerna.
Utifrån hvardera af dessa ståndpunkter uppfattades och
utvecklades på olika sätt förkunnelsens källor och innehåll. —
Påverkad af Schleiermacher är Nitzsch, som i Praktische Theologie
(II §§ 121 — 126) förer ungefär denna tankegång: »Det finns ett
kristligt själfmedvetande, som står i lefvande öfverensstämmelse
med skriften och hvars organism af föreställningar det är den
systematiska teologien har att vetenskapligt bestämma. Detta
utgör det omedelbara stoffet för förkunnelsen. Men då naturen
och historien därmed stå i sammanhang, så att t. ex. undret
uppenbarar sig i naturen och den gudomliga realiteten i
förnuftssanningarne har sin för- och motbild, så måste mellan detta
omedelbara stoff och det naturligt-mänskliga finnas en mängd
relationer, i kraft hvaraf äfven naturen och historien bli
oundgängliga såsom medelbart, tjänande stoff.» Källorna äro sålunda
för Nitzsch dels det kristliga själfmedvetandet dels naturens och
historiens vida områden. Själfva bibelordet, hvars bruk såsom
text förfäktas och hvarmed predikoinnehållet skall
öfverensstämma, är i främsta rummet att betrakta som en »urkund»,
som borgar för församlingssanningens verkliga förkunnande.
Någon allmän formulering af det innehåll, som ur dessa källor
är att hämta, ger ej Nitzsch, men vid tal om de enskilda
predikningarnes innehåll genomgår han i anslutning till kyrkoåret
de viktigaste grundtankarne i förkunnelsen. — Hos Palmer i
Evangelische Homiletik 1842 möter oss en mot Nitzsch
alldeles motsatt åskådning. Där är Guds ord, bibeln, predikans
uteslutande källa, och predikans uppgift är egentligen blott
att vara en praktisk utläggning af uppenbarelsen. Ett
närmare klargörande af predikoinnehållet vinner P. genom att
genomgå först den evangeliska historien (A. Grundthatsachen,
B. Die Historien zweiten Ranges), därefter det apostoliska
ordet (I Apostoliska bref, II Apostlagärningar) och slutligen det
gammaltestamentliga. Den alltbehärskande ställning Den Heliga
Skrift för P. intager får ett uttryck i själfva dispositionen af
boken, hvars första grundläggande del behandlar ’Guds ord’,
hvarefter de öfriga delarne under rubrikerna ’Kyrklig sed’,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
