Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Gustaf Lizell: Nyare homiletisk litteratur. Tre tyska homileter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot Gud vända sida som dess mångfaldigt hopspunna nät af
sedliga relationer samt dess slutliga evighetsfulländning, har
predikan också ett rikt material. Huru predikoinnehållet i
dessa frågor skall gestalta sig, utvecklar H. emellertid mindre i
detta sammanhang än vid tal om predikans indelning, hvarpå vi
sedan komma in. I förhållande till detta predikoinnehåll framhåller
H. naturligtvis skriftens utomordentliga betydelse, utan att dock
på ett dogmatiserande sätt fixera dess källvärde. Han betonar
den hopplösa förvirring, som ifråga om Kristi personlighet och
hans betydelse för frälsningen och Gudsriket skulle råda, ifall
vi ej hade förstahands-vittnenas med tillförlitlig trohet
tecknade bild, som ännu efter århundraden besitter en oförliknelig
kraft att efter misskännanden och förvirring alltjämt skaffa sig
ny giltighet. Såväl Gamla som Nya testamentets betydelse
härutinnan betonas, ehuru det med H:s ståndpunkt blir
onödigt att, på det vis som hos Achelis och biblicisterna
öfverhufvud sker, genomgå de olika bibliska böckerna; synpunkterna
för dessas behandling faller med Herings ståndpunkt under
frågan om den enskilda predikans förberedelse. För olikheter
i Kristuspersonlighetens uppfattning, liksom f. ö. för många
andra skiljaktigheter i de olika nytestamentliga författarnes
läroståndpunkt, saknar H. ej blick, men han anser det vara
den vetenskapliga betraktelsens, ej predikans sak att gå in
härpå, ehuru han medger, att äfven dessa kunna af en skicklig
homilet användas på ett för predikan fruktbringande sätt. —
Trots den utomordentligt stora betydelse Hering sålunda
tillerkänner skriften i fråga om Kristusbilden klargörande, är det
emellertid ej skrifttankarne i sitt urkundliga, obearbetade
tillstånd, som framför allt bestämma denna bild, utan det är
deras ständiga syntes med det lefvande trosmedvetandet; genom
predikantens personliga försänkande i dem är det, som de däri
immanenta lifskrafterna alltjämt på nytt lösas. Den ståndpunkt
H. intar är sålunda ett slags förnyande af den Krausska
förmedlingsståndpunkten fastän med hufvudvikten hvilande, ej på
källproblemet, utan på innehållsproblemet. — Såvidt man fattar
begreppen innehåll och källa på det vanliga sättet och däri ej
inlägger någon särskild esoterisk mening, är väl detta också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
