Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Gustaf Lizell: Nyare homiletisk litteratur. Tre tyska homileter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lappen på den nya klädnaden, hvilken betonar rikets gudstjänst såsom
af andlig art i motsats mot allt ceremoniväsen. En särskild art
af dessa sentenser äro de rent paradoxala, som omvärdera värdena
här i världen, men därigenom vända dem rätt. Dessa sentensers
sanning kan aldrig inses och tillägnas med förståndet, utan
sammanhänger med en förut på annat sätt, nämligen genom det direkta
förhållandet till Kristus, vunnen öfvertygelse om Gudsrikets verkliga
existens. — Därmed äro vi inne på den idealt-religiösa
motivkretsens andra stora motiv, nämligen b) den personliga gemenskapen
med Fadren och med Jesus själf. Detta motiv har, i hvad angår
förhållandet till Fadren, sin utgångspunkt i Jesu egen erfarenhet.
Det som dref honom var Fadrens kallelse och allt hvad denne i
det dagliga böneumgänget haft att säga honom, hvartill äfven hör
Jesu medlidande och barmhärtighet mot nödlidande människor, ty
äfven denna kommer från Fadren. Härmed har Jesus i sin
erfarenhet funnit ett motiv, som icke längre var yttre, ej heller
tillkommande, utan verkar såsom en inre, närvarande kraft. Och med
detta motiv — gemenskapen med Fadren och tacksamheten för hvad
vi af honom mottagit, särskildt syndernas förlåtelse — söker han
förmå äfven sina lärjungar till handlande. Men ju mer han
vinner klarhet öfver sin egen betydelse, dess mer gör han förhållandet
till sin egen person till motiv t. ex i utsagorna om förnekandet
af fader och moder för hans skull eller om upptagandet af barn
i hans namn. Därvid står visserligen på många ställen den tanken
i bakgrunden, att han är den, hvilken af Gud på ett yttre sätt
beslutits till frälsning eller fördärf, sålunda en ej fullt personlig
motivering; men på andra åter t. ex. Mt. 11: 28—30 bjuder
han sig själf endast i känslan af sin egen själs rikedom och de
andras behof af en själ, hos hvilken de kunna finna hälsa och
kraft. — Vid detta det högsta motivet, säger N., börja
uppenbarelsens källor att sprudla, ty där träda gudomliga krafter och
gåfvor i dagen, som hjälpa att uppfylla buden och ’blott där hjälp
och gåfva finns, ha vi rätt att tala om uppenbarelse’. — Sedan N.
sålunda följt Jesu motiv ända till deras högsta och mest personliga
punkt, öfvergår han till Jesu kvietiv och granskar därvid först
kvietiven mot kroppsliga lidanden, sedan dem mot själens. Hvad
beträffar kroppsliga lidanden, talar Jesus föga om fattigdom och
sjukdom, men griper själf verksamt in däremot. Likaledes ej
mycket om drabbande olycksfall; på dem har han närmast synpunkten:
’om I icke bättren eder, skolen I sammalunda förgås’. Mera talar
han om förföljelse och lidande för hans namns skull. Därvid tröstar
han genom hänvisning på himmelriket och lönen i himlen, men
äfven genom hänvisning till Gud, som genom sin helige ande skall
skänka dem hjälp inför domstolar och hvars gemenskap betyder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
