Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Gustaf Lizell: Nyare homiletisk litteratur. Tre tyska homileter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutliga tillägnande såsom mål. — Det är i kampen mellan dessa
olika uppfattningar, som en nutida homiletiker har att intaga
ståndpunkt och söka föra frågan framåt mot en
tillfredsställande lösning. Achelis är ännu ej inne på problemet i denna
aktuella gestaltning. Han uppehåller sig företrädesvis vid den
äldre, fortfarande i bakgrunden stående, men knappt någon
debatt kräfvande frågan, om predikanten öfverhufvud behöfver ha
kommit till individuell tro på Kristus, samt det inflytande detta
måste öfva på förkunnelsen i allmänhet. Vid betydelsen af de
enskilda trossanningarnes tillägnande och den personliga
visshetens öfvertygande makt, uppehåller han sig däremot föga.
Starkare betonas detta af Hering. I sin fullt moderna
aktualitet synes frågan emellertid ej ha formulerats af någon af dessa
tre homiletici på samma vis som t. ex. af Jansen. Dock utgör
hela Niebergalls arbete, skulle vi kunna säga, ett utslag af den
’oplevelsens princip’, som, utan något förutbestämdt slutresultat,
söker i förkunnelsen ge det högsta och bästa, hvartill den
personliga utvecklingen i teori och praxis fört, äfven om N. ej
teoretiskt formulerar denna grundsats.
Till sist brukar i sammanhang med problemet om
innehållet också behandlas frågan om beroendet af bekännelsen.
Dock ej alltid. För vissa tider har predikans noggranna
överenstämmelse med bekännelseskrifterna ända in i enskildheter
varit en så själfklar sak, att därom ingen debatt synts behöflig.
För andra åter har frågan synts vara af uteslutande
kyrkorättslig karaktär; så bl. a. för åtskilliga repraesentanter af hvad vi
här ofvan kallat den biblicistiska riktningen, för hvilka det synts
vara en inskränkning i bibelns exclusivitet såsom stoffkälla att
betona bekännelsen. Icke dess mindre torde emellertid just i
våra dagar, då en reformert våg går fram genom lutherdomen
och bekännelse- och prästlöftesfrågor stå på dagordningen, detta
spörsmål behöfva dryftas äfven i homiletiken. Caspari’s artikel
Homiletik i Hauck’s R. E.3 upptar den också såsom en af
homiletikens viktigaste principfrågor och gör gällande den
ståndpunkten, att predikanten i integrerande beståndsdelar af
bekännelsen är skyldig att lära i öfverenstämmelse med denna,
»så länge kyrkosamfunden icke börjat tvifla på själfva den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
