Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Gustaf Lizell: Nyare homiletisk litteratur. Tre tyska homileter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
paragrafer utreder, hur en predikan skall vara »grundlig, utmärkt
för ordning, enfaldighet och tydelighet, beveklig och rörande
etc.» Så uppställer äfven Achelis grundsatserna enhet och
begränsning, intresse och omväxling, sanning och uppriktigket
m. fl. — Här gör emellertid Niebergall en ny insats. Utifrån
sitt starka psykologiska intresse och sin insikt i de psykiska
förutsättningarnas betydelse för förkunnelsens tillägnande
uppställer han problemen: huru skall en predikan vara beskaffad
för att motsvara förståndets kraf, huru för att motsvara
känslans, huru viljans. Under dessa synpunkter samlar han en
mängd värderika iakttagelser och råd, förutom att han därunder
behandlar åtskilliga frågor, som eljes bruka förekomma under
andra ledande synpunkter. Det är egendomligt att konstatera,
huru äfven här ett återlänkande sker till den äldre homiletikens
banor. Sedan Pontoppidan behandlat predikans ändamål och
innehåll, har han ett kapitel om »förståndets uppbyggelse genom
undervisning och öfvertygelse» samt ett om »viljans eller
hjärtats bevekande och böjande», sålunda refererande till hvad den
tiden räknade för själens tvenne hufvudkrafter. — På frågan,
hurudant predikoinnehållet skall vara för att gripa människans
förstånd, svarar N. genom att analysera de vanliga
förhållandena vid en genomsnittspredikan, jämföra dessa med hvad
psykologien lär oss om förståndets lagar, och sammanfattar sedan sina
reflexioner i följande tre klagomål mot det vanliga
Predikosättet med thy åtföljande rectifierande grundsatser: 1) Det
predikas »för högt»; hos flertalet åhörare finnas inga
föreställningar, som kunna bilda ’apperceptions-massa’ för det nya
innehållet. Predikningarna måste därför lära sig anknyta vid sådana
föreställningar, som äro åhörarnas fulla andliga egendom, och
under upprepadt iakttagande häraf småningom föra åhörarne
från det lägre till det högre allt längre in i det
empiriskt-kristliga själslifvets realiteter, därvid hvarken för hastigt eller
för långsamt öfvergående från det ena till det andra. 2) Det
predikas för abstrakt; öfverallt opereras med begrepp och
omdömen, dessa reflexionsförmågans abstraktaste bildningar,
hvilkas innebörd och sanning äro för den konkret arbetande
folkuppfattningen i sig själfva alldeles oåtkomliga. Det gäller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
