Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - E. S.: Modern teologi på den gamla trons grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ofta blir man — säger han sid. 53 — underlig till mods, när
man hör den eller den bland de nytroende teologerna tala om
Jesus Kristus. Den tanken tränger sig rent af på en: fatta de
honom ändock på ett eller annat sätt i det, som han är för
oss och som han är i verkligheten? Och när en sådan tanke
griper mig, så förskräcker icke detta mig; det uppväcker hos
mig en glad förhoppning». Ehuru han väl vet, att han
utsätter sig ej blott för missförstånd utan äfven misstankar,
fruktar han ej heller att gifva A. Ritschl det erkännandet,
att det — trots allt hvad man må säga om denne man — dock
är hans stora förtjänst att ha anvisat teologien dess egentliga
område. Han berättar, att han en gång, på anmodan af
präster, hållit ett föredrag om Ritschls afvisande hållning vis à
vis metafysiken, och att han gifvit detta sitt föredrag titeln: »Bort
med den främmande elden från Herrens altare!» (sid. 92). Han
har haft till lärare Thomasius i Erlangen och hört honom
föreläsa dogmhistoria, men han måste ge Harnack det erkännandet,
att han infört en riktigare synpunkt för dogmernas bedömande
(sid. 116). Om Wellhausen kan han skrifva ord, som säkert
skola skorra såsom hädelse i mer än en af hans kollegers öron
i Sverige. Han tror visserligen, att Moses verk betydt vida
mer än Wellhausen menar, och däri vilja vi af hjärtat
instämma — detsamma gäller ock om Wellhausens uppfattning
af Abraham. »Men — fortsätter han — Wellhausen har också
fastslagit saker (Momente fixiert), som ej vidare torde falla —
därom var jag viss från början. Och hvarför skulle vi
tillsluta oss för detta? Gör verkligen Gamla Testamentet någon
förlust, om Wellhausen har rätt däri, att prästernas ord (das
eigentliche Priesterwort, förf. tänker naturligtvis på den s. k.
Prästkodex i Pentateuken) är yngre än profeternas ord?» I
sammanhang härmed berättar han, huru han vid ett möte i
Leipzig hört den gamle Delitzsch säga: »Wellhausen måste
ännu lära af oss och vi måste ännu lära af Wellhausen, och
Guds kyrka får välsignelse däraf» (sid. 108). Och på tal om
den litterära kritikens faror kan han fälla ett ord sådant som
detta: »Den hvars hjärta och samvete icke förnimmer Guds
ord i skriften, sedan han på den öfvat en litterär kritik (in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
