Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Anmärkningar till bibelkommissionens öfversättning af Gamla testamentet enligt normalupplagan af år 1904
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skog, det här förekommande jaʿar har nämligen ingenting att
göra med det lika lydande ord i hebreiskan, som vanligen,
ehuru ingalunda alltid fullt korrekt, öfversättes med skog, utan
betyder honungskakor, se bl. a. Gresenius-Buhl14.
14: 27: Då kunde hans (Jonatans) ögon åter se klart.
Öfversättningen synes hvila på Ketib, som här tänker på en
form af ra’a = se. Men några hebr. manuskr., flera af de
gamla öfversättningarna och Qere härleda verbet af ’or, jfr v. 29,
och därefter öfversätta ock alla nyare. Sål.: »då blefvo hans
ögon åter klara». Kyrkobibeln: »så vordo hans ögon frisk»,
1878 års proföfversättning: »och hans ögon vordo klara» äro
här tydligare än den nuvarande BK., se Gesenius-Buhl14
under ’or.
14: 29 f.: Sen, hur klara mina ögon hafva blifvit, därför
att jag smakade något litet af honungen här. Huru mycket
mer, om folket i dag hade fått äta sig mätta af bytet, som de
tagit från sina fiender — huru mycket större skulle icke då
filistéernas nederlag hafva blifvit!
Ordagrant skulle v. 30 väl lyda: »Huru mycket mer — — —
sina fiender! Men (l. ty) nu har icke filistéernas nederlag blifvit
stort.» — I v. 32 hade en förtydligande tillsats varit af nöden:
»folket slaktade dem på marken». Felet i folkets
tillvägagående var, ej att de slaktade boskapen på marken, utan att de
slaktade den så, att blodet fick rinna ut på marken. — I v. 34
är »sina oxar» sannolikt oriktigt; för šoro bör med Septuaginta
läsas ašer, hvarigenom det följande bejado kommer till sin rätt;
sålunda: »hvad han hade».
I v. 41 är den massoretiska texten så dunkel, att man ej
får någon klar uppfattning af stället och måste misstänka, att
allt icke är i ordning. Sannolikt föreligger här en lucka, som
uppkommit därigenom, att en afskrifvare ofrivilligt hoppat
öfver ett stycke, som slutade med samma ord, som den nyss
afskrifna meningen. I Septuaginta är denna lucka utfylld
med följande text, som gifver oss en betydelsefull inblick i det
gamla israelitiska lott-oraklet: »Jahve, Israels Gud, hvarför
har du icke i dag svarat din tjänare?[1] Om skulden härtill
(eg. denna skuld) finnes hos mig eller min son Jonatan, Jahve,
Israels Gud, då må du gifva Urim; men om skulden därtill finnes
hos ditt folk Israel, då må du gifva Tummim.» Den sista satsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
