Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Anmärkningar till bibelkommissionens öfversättning af Gamla testamentet enligt normalupplagan af år 1904
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svårligen kan vara ursprunglig. Enligt Septuaginta har texten
ursprungligen sannolikt haft en mening mellan de båda
väsentligen likalydande uppmaningarna, och denna mening upptages af
de nyare, äfven af Kittel. Hela versen kommer då att lyda så:
»Så stå nu bittida, du och (så Sept.) din herres tjänare, som hafva
kommit hit med dig, och dragen till den ort, som jag har anvisat
eder, och tänk intet ondt i ditt hjärta, ty jag håller af dig —
stån alltså upp bittida i morgon och dragen edra färde, så snart
det blifvit dag.» Likaledes har Septuaginta sannolikt bevarat
en riktigare text i 30: 2. Den hebreiska texten lyder: »Och
kvinnorna, som voro därinne, både små och stora, hade de
bortfört som fångar». Enligt Septuaginta har texten lydt:
»och kvinnorna och alla, som voro därinne, både små och stora,
hade de bortfört som fångar». I v. 16 heter det om
amalekiterna att »de lågo kringspridda på hela marken och åto och
drucko och förhastade sig» etc. »Marken» synes oss i detta
sammanhang icke passande. Skulle icke »trakten» (Kautzsch:
Gegend, Nowack: Land) eller liknande vara att föredraga? I
v. 17 stod väl ursprungligen i st. f. hebreiskans: »och ända
från skymningen intill nästa dags(!) afton höll David på med
att nedgöra dem»: »och ända från skymningen till aftonen höll
David på med att nedgöra dem» o. s. v., så ock Kittel.
Likaledes erbjuder Septuaginta i v. 19 en bättre text: »Ingen
saknades, vare sig liten eller stor, hvarken något af bytet eller
någons son eller någons dotter eller (eljest) något af det som de
tagit med sig».
30: 20: David tog ock alla får och fäkreatur och man dref
dessa framför den öfriga boskapen och ropade: »Detta är
Davids byte.»
Öfversättningen är ett försök att rädda en skadad text.
Meningen i orden är väl denna: David tog alla får och fäkreatur
(= som tillhörde amalekiterna); de (= man) drefvo dem
framför denna (den där) boskap (= den som tillhörde David och
nu återtagits från amalekiterna); BK:s ger en parafras: den
öfriga boskapen, jfr Driver. Men alla nyare äro eniga i att
detta är en konstlad text. Kittel låter med stöd af andra och
gamla öfversättningar »David» utgå och läser verbet i plur.
samt vidare i st. för: »framför denna boskap»: »framför
honom». Sålunda: »De togo (l. man tog) alla får och fäkreatur
och drefvo dem framför honom (David) och ropade» etc.
30: 21: Och när David återkom till de tvåhundra man, som
hade varit för trötta att följa med David och som därför fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
