Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Gustaf Lizell: Nyare homiletisk litteratur (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frälsningsfakta, och predikan bör däri följa dess föredöme.
Detta ej blott så, att den återger skriftens utsagor, utan så,
att den ’genom ett i skriften grundadt tänkande förbinder den
ev. lutherska trosvissheten och det kristliga lifvets erfarenheter
med de i skriften meddelade frälsningsfakta’. Så befordras det
tankemoment, som hör med till verklig uppbyggelse. För
fyra afvägar härvid varnas. Först och främst 1) för
dogmatiserande predikan, som var 1600-talets grundfel;
hvarvid dock påpekas, att det är ej dogmatiken i och för
sig, som utgör felet, utan den omogenhet, som ej kan afgöra,
for hur mycket åhörarne äro mogna, och den oförmåga att
fritt använda och omsmälta dogmatiken på ett för predikan
passande sätt, som röjes hos många predikanter. Vidare 2) för
våra dagars, mot kyrkoläran kritiska, religiöst resonerande
predikan med dess öfverdrifna intellektualism. Äfvenså 3) för det
falska historiserandet, som ofta brukar följa i den nutida
bibelforskningens spår. Samt slutligen 4) för det alltför noggranna
skriftutläggande, som gör predikstolen till en kateder.
Hemligheten af undervisande predikan ligger »im innerlichen
Synthese des Lehrhaften mit dem Interesse des Glaubens und dem
Affekt seiner Bezeugung». Såsom exempel på framstående
läropredikanter nämnas Beck, Menken, Ludvig Harms, Beyschlag
och Steinmeyer. — Ett särskildt slag af undervisande predikan
är den apologetiska. Väl får ej den apologetiska hållningen
behärska den evangeliska predikan i dess helhet, såsom
somliga homiletici fordrat. Men å andra sidan får det ej heller
fattas en medveten kamp mot de tvifvel, som tära på trosvissheten
och undergräfva trosinnehållets tillförlitlighet. Visserligen ligger
redan i en positivt kraftig förkunnelse en stark apologetisk
makt, som genom sitt inflytande på det religiösa lifvets
viljesida bildar en stark motvikt mot de på förståndssidan
uppstigande tviflen. Men blott ett underskattande af
kunskapsmomentet i troslifvet kan neka den betydelse, som äfven en
direkt försvarande predikan kan utöfva. Och denna predikan
bör bestå ej »im blossen Demonstrieren, sondern in einer
eigentümlichen Verbindung des zusammenhängenden
gedankenmässigen Darlegens des Glaubensinhalts mit Gewissensurtheil
und mit dem religiösen Bedürfniss». Härvid varnas
emellertid för att låta apologetiserandet bli själfändamål i stället för
medel till uppbyggelse, liksom för att betrakta församlingen
i sin helhet som en hop tviflare. Särskildt få ej predikningarne
vid de stora högtiderna göras till kalla polemiska exkurser.
Därjämte betonas vikten af att stundom ge de apologetiska
predikningarna en direkt agressiv karaktär. Genom dylik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
