Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Gustaf Lizell: Nyare homiletisk litteratur (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
textlös predikan samt om perikopserie eller fri text. — Mot
extempore-predikan uttala sig både Hering, Achelis och Niebergall.
Särskildt har A. stränga ord däremot, Han betecknar den
såsom företrädesvis sprungen ur lättja och till skada både för
forsamlingen, som får oberedda ax i st. f. bröd, och för prästen,
som småningom färdärfvar hela sitt predikosätt. — Själfva
arten af förberedelse åter kan växla allt efter olika
predikanters läggning. I allmänhet tillrådes dock skriftlig
koncipiering. Därigenom förintas betydelsen af ogynnsam stämning och
kroppslig indisposition vid gudstjänsten; därigenom undvikas
språkliga oriktigheter, och uppmärksamheten kan mer än
eljes ägnas åt framförandet. — Att hvarje predikan bör
ansluta sig till skärskild text förfäktar Achelis af praktiska, ej
principiella skäl och tillbakavisar de af Harms, Vinet,
Baumgarten m. fl. gjorda uttalandena för textlös predikan. De skäl
han anför äro — förutom kyrklig tradition och iakttagelsen att
i kyrkans historia de textlösa tiderna alltid visat sig
homiletiskt sämst — dels den borgen, som genom texten vinnes för
det talade ordets öfverensstämmelse med den heliga skrift, dels
den ökade förtrogenhet med ordet, som genom texterna
åstadkommas inom församlingen, dels predikantens eget behof af
norm och stoffkälla. I samma riktning uttalar sig ock Hering.
Med allt erkännande af dessa synpunkters riktighet såsom regel,
kan dock ifrågasättas, om ej fullkomlig frihet från allt
texttvång emellanåt skulle vara synnerligen gagnande. De
sammanfattande predikningar öfver stora ämnen, t. ex- kyrkan, anden,
försoningen, hvilka stundom kunna vara behöfliga, skulle utan
någon som helst minskning af innehållets bibliska halt lättare
kunna behandlas alldeles fritt, än då framställningen måste
knytas till en gifven text, som antingen, om den följes, blir ett
band på predikanten, eller ock nedsjunker till en tom
inledningsdekoration. Fråga är också, om ej en sådan predikan skulle
få en särskild betydelse för många, som högre skatta en
fristående personlig bekännelse än en framställning, hvars
auktoritet är lånad från ett för dem främmande bibelord. I denna
riktning synas ock Nibergalls tankar gå. — Rörande problemet:
perikopserie eller fri text, ställer sig Achelis helt och hållet på de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
