Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Gustaf Lizell: Nyare homiletisk litteratur (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särskildt predikans behandling af parablerna och af Jesu
underverk intresse. Det är först på senare tider — då med
mera inträngande vetenskapligt bibelstudium Jesu parabler
börjat för tanken utsöndra sig som en särskild, egendomlig del
af Jesu förkunnelse och då med ökad insikt i naturens
lagbundenhet undren kommit att stå som ett af evangeliernas
svåraste crux — som dessa bägge problem kommit att
fristående behandlas. Särskildt har genom Jülichers »Die
Gleichnissreden Jesu» uppmärksamheten fästats på parablerna. Äldre
homiletici, t. ex. Nitzsch, Palmer och Krauss, behandla dessa
frågor blott i förbigående. — Achelis anknyter sig i fråga om
parablerna direkt till Jülicher och förfäktar mycket stränga
grundsatser för parablernas tolkning. Endast det för hvarje parabel
enhetligt genomförda och klart uttryckta tertium comparationis får
behärska framställningen. Den ofta hörda invändningen, att detta
tillvägagångssätt väl må gälla i exegetiken, men gör
parabelinnehållet alltför begränsadt för predikans behof, afväpnas med
svaret att ’legitima behof ej få afhjälpas med illegitima medel’.
— Hering intager en något friare, från Juli cher åtskilligt
divergerande ståndpunkt, ehuru han på samma gång skarpt
polemiserar mot den äldre behandlingen af parabeln. Fordran
på blott en tydningspunkt tillbakavisas, och med anknytning
till parablerna om den förlorade sonen och ogräset bland hvetet
uppvisar H., huru flera drag i hvarje parabel måste anses vara
af Jesus afsedda för tydning utan att något intrång därför
behöfver ske i parabelns enkelhet och klarhet eller i dess från
allegorien skilda grundkaraktär. — Hvarken H. eller A. yttrar
sig däremot om den för predikan högst betydelsefulla frågan,
huruvida parablerna äro för Jesus eller för oss nödvändiga
uttryck för det religiösa innehållet eller om de endast äro att
betrakta såsom med det semitiska språkbruket sammanhängande
åskådlighetsmedel och tillfälliga uttrycksformer (jfr C. R.
Martin: ’Hvarför genom parabler’ och ’Fullkomligheten i Jesu
bildspråk’). Detta spörsmål åter upptar Niebergall, ehuru ej
begränsadt till parablerna, utan omfattande hela det religiösa
uttryckssättet. Han förfäktar dettas bildkaraktär såsom
alltigenom nödvändig. Det hör samman med hela den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
