Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Gustaf Lizell: Nyare homiletisk litteratur (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
del-temata och under del-temata. Det borde vara anvisningar för
den fortsatta meditation som detta kräfver, klargörande af de olika
tillvägagångssätten härvid och utredning angående lämpligheten af
den ena eller andra metoden i olika fall o. d., som här närmast
gåfves. Hering gör också en ansats härtill i en afdelning ’Grundsätze
der Gliederung zur homiletischer Einheit’. Han varnar där
särskildt för att uppställa tema och delar utan att förut noggrant
ha samlat stoffet; det är först när tema och undertema få
växa fram ur en samlad stoffmassa, som verkligt lif vinnes i
en predikan, och förbindelsen mellan delarnes innehåll och
deras tema blir sann och organisk. Hufvudvikten i Herings
framställning hvilar emellertid på de sido-ordnade problemen om
tema och indelning. Och Achelis öfvergår direkt till dessa
spörsmåls behandling. — Niebergall behandlar, såsom vi nämnt,
hithörande frågor under formens allmänna grundsatser bland
medel som särskildt skola inverka på känslan. Han kräfver
omväxling i sättet för tankarnes gruppering: nya former! Om
t. ex. predikanten vanligen använder tema, må han stundom
för uppmärksamhetens stärkande just underlåta detta. Om han
vanligen begagnar sig af undertema, bör detta stundom släppas
och han tala »utan disposition, men därför ej utan ordning,
tvärtom i en psykologiskt och pedagogiskt väl orienterad
ordning». Likaså stundom i st. f. kring ett teoretiskt ämne
samla framställningen kring en berättelse, en dikt e. d. Och
likaledes bör han vid stoffets gruppering taga hänsyn till
åhörarnes psykologiska anläggning, så att olika psykiska
krafter växelvis tagas i anspråk, därvid de först som först tröttna
o. s. v. — allt anvisningar, som vi redan förut i annat
sammanhang berört.
Två spörsmål, som höra hemma vid tal om tankarnes
gruppering, men äro af den omfattning och ha spelat den roll
i homiletikens historia, att de ändå kräfva en relativt
själfständig behandling, äro frågorna om temat och delarne. Pontoppidan
ägnar häråt ett särskildt kapitel. Möller nära hälften af sitt
arbetes ’speciella del’. Palmer ger en utredning på öfver 40
sidor, Krauss på nära 60 öfver temats nödvändighet, arter och
grundfordringar, samt öfver olika sätt och medel för indelningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
