Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Gustaf Lizell: Nyare homiletisk litteratur (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anför exempel äro: ett enkelt begrepp, begrepp med attribut,
förknippade begrepp, utsagor i enkel satsform eller
sammansatta satser, reflekterande eller frågande utsagor, affirmativa
och paränetiska satser o. s. v. I fråga om indelningen, för
hvilken han begagnar termen dispositio i st. f. den af Achelis
använda beteckningen partitio, kräfver han logisk noggrannhet
på samma gång som oratorisk verkningsfullhet, concinnitet och
symmetri samt tydlig anslutning till stoffets vunna gruppering.
Äfven vid delarnes affattning påvisar han olika grundtyper: först
och främst indelning efter logiska grunder såsom väsen,
ändamål etc, hvilka liksom hos A. tillbakavisas; vidare efter vissa
religiösa kategorier: tro och kärlek, bud och löfte etc., hvilka äro
bättre; men helst böra delarne utan några dylika konventionella
indelningsgrunder på ett konkret sätt återge innehållet af de
textdelar på hvilka de hvila. De olika medlen för delarnes
vinnande ha fordom brukat utgöra en särskild retorisk
vetenskapsgren, topik, som ännu in i det sista brukat utnyttjas för
prediko-konsten (jfr Steinmeyer: Die topik im Dienste der
Predigt 1874); men H. afvisar bestämdt en dylik mekanisering,
som står i vägen för aktgifvandet på textens egen logik och
betar uppfattningen dess naturliga friskhet. — Hvad Niebergall
har att anföra om tema och partition ha vi redan nämnt vid
tal om hans allmänna formella grundsatser. Af stort intresse
är särskildt en liten exposé han i anslutning till Drews: ’Die
Predigt im 19. Jahrhundert’ ger af olika religiösa riktningars
olika ämnesformulering. Själf föreslår han här liksom vid fråga
om stoffgrupperingen den rikaste omväxling.
Den nästa problemgruppen samlar sig vanligen kring frågan
om predikans »utförande», hvarmed homiletici ej mena det
muntliga framförandet, utan de olika tankegruppernas närmare
utveckling med stilistiska, oratoriska och språkliga medel.
Därunder behandlas individualisering och exemplifikation, bilder
och ’retoriska figurer’, homiletiska bevismedel o. d. Dit föras
också de särskilda regler, som kunna vara att iakttaga för olika
predikodelars utformande, särskildt för inledningen och slutet.
— Beträffande utförandets process i det hela framhåller Hering,
huru det här gäller att med det nu fixerade temat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
