Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteraturanmälan - Kaftan: Jesus och Paulus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på hvilket han uppenbarade sig, voro öfvertygade om hans
uppståndelse från de döda. Likaså säkert är, att Jesus
härigenom blifvit föremål för deras tro och, om man vill anlägga
denna synpunkt, stiftare af den kristna religionen. Den första
kristna predikan var alltifrån början predikan om den korsfäste
och uppståndne; den har ej blifvit detta först genom Paulus»
(sid. 30). En Jesus-religion, sådan som Bousset och Wrede
vilja göra gällande mot Paulus, har sålunda aldrig funnits.
I förhållande till Wrede gör Kaftan i likhet med denne
gällande, att Paulus med förlossning menar förlossningen från
världen (sid. 97). Men han anklagar W. för att i denna
förlossning se någonting blott objektivt, som det gäller att i tron
fasthålla, hvarvid tron endast blir ett försanthållande. Kaftan
själf vill tala om denna förlossning företrädesvis såsom
subjektiv upplefvelse och menar sig därmed återge Paulus.
Naturligtvis förnekar han icke, att Kristi död och uppståndelse äro
objektiva frälsningsfakta, som beteckna »vändpunkten i
världsutvecklingen. Objektivt skola de fullbordas, då (inom kort)
fulländningen inträder vid Kristi andra uppståndelse. Såsom
en kroppens förlossning skola vi erfara det. Under tiden
tillhöra vi på ett inre sätt redan den tillkommande världen och
äro därigenom förlossade från denna syndens och dödens värld.
Också detta är något objektivt. Vi äro genom dopet införda
i detta af Gud genom en nyskapelse satta lifssammanhang.
Men såsom förlossning erfares detta blott hos subjektet. D.
v. s. det är något inre» (sid. 40). Kristusförkunnelsen, som
bildar medelpunkten i den paulinska predikan är m. a. o. äfven
för Paulus icke en teoretisk lära på sidan om eller oberoende
af hans kristliga erfarenhet utan »en verklighet, i hvilken han
lefver», alltifrån upplefvelsen vid Damaskus (sid. 44).
Kaftan kan naturligtvis icke underlåta att påvisa det
oriktiga bruk af religionshistorien, som W. gör sig skyldig till,
då tonikten lägges på en mängd detaljer, på stoffet, i
kristendomen, men anden åsidosättes. W. menar att vi stå blott
vid början af denna forskning. »Skall det verkligen vara
nödvändigt att draga in hela denna forskning i kristendomen?»
säger K. »Måste vi anträda denna ökenvandring! Och måste t.
o. m. församlingarna besväras med religionshistoriska
folkböcker! Följden kan blott blifva, att religionshistorien, hvars
tjänster vi dock så väl behöfva, alltmer kommer i misskredit,
nämligen hos alla dem, som hafva något annat än ett blott
vetenskapligt intresse för saken» (sid. 50). Gent emot W:s
skolmästaraktighet vis à vis Paulus framhåller K. med full rätt,
att här gäller alternativet: »Kärlek eller hat. Något mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
