Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteraturanmälan - Kölbing: Die geistige Einwirkung der Person Jesu auf Paulus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som helt och hållet ur räkningen och såsom källor för Jesu
lif och verk antages blott de synoptiska evangelierna.
I enlighet med dessa evangelier framhålles, att Jesus var
innerligt sammanväxt med judarnes religiösa lif. Jesu fromhet
liknade profeternas och psalmsångarnes. Han betraktade Gud
som värdens allsmäktige skapare och som den barmhertige och
nådige. Han kallade honom Fader, liksom redan förut de
fromme bland judarne kallat honom så. Men den allsmäktige och
barmhertige var för honom äfven den sedligt fullkomlige och
rene, hvilken kräfde rena hjärtan och icke ceremonier. Äfven
häri liknade Jesus profeterna. — I sin uppfattning af framtiden
slöt sig Jesus nära till den på hans tid gängse eskatologien,
om han än omformade den, och likaså i sin tro på ett mot
Guds rike fientligt anderike. — De judiska institutionerna och
sederna rättade sig Jesus också i allmänhet efter; han lefde
som en from jude på hans tid.
Hvari bestod då det nya hos Jesus? De synoptiska
evangelierna svara: däri att han var Messias, att han redan medan
han vandrade på jorden, gaf sig tillkänna såsom detta
himmelska väsen genom att utdrifva djäflar, bota sjuka och uppväcka
döda. Likväl höll Jesus sin egenskap af Messias fördold. De
besatte tillsade han att icke yppa honom, och till folket talade
han om Guds rike i beslöjade liknelser. Icke ens lärjungarne
kände igen honom förr än vid slutet af hans galileiska
verksamhet. Från den stunden uppenbarade Jesus sitt väsen för
dem, och vid sitt inridande i Jerusalem mottog han äfven af
folket hyllning såsom Messias.
Denna framställning i de synoptiska evangelierna anses
af många moderna forskare icke motsvara verkligheten.
Somliga hålla före, att Messias-medvetandet vaknat hos Jesus först
i slutet af hans verksamhet, och berättelsen om lärjungarnes
bekännelse i Cesarea Filippi skulle återspegla detta faktum.
Andra åter mena, att Jesus aldrig kallat sig Messias, utan att
orden därom bero på att den kristna församlingens tro lagts
in i Jesu lif. Så Wrede (Das Messiasgeheimnis 1903) och
Wellhausen (Einleitung in die drei ersten Evangelien 1905).
Enligt den sistnämnde skulle Jesus dock af Petrus och andra
hafva hälsats som Messias redan under sitt lif, och Jesus skulle
icke direkt hafva satt sig däremot. Uppfattningen att Jesus
icke själf kallat sig för Messias, sammanhänger emellertid hos
Wellhausen därmed, att innehållet i Jesu predikan icke heller
anses hafva varit det tillkommande Guds rike, hvars
framförande var Messias’ speciella kallelse. Väl har Jesus, i likhet med
judarne i allmänhet, trott på det tillkommande riket och på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
