Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteraturanmälan - Kölbing: Die geistige Einwirkung der Person Jesu auf Paulus - Feine: Die Erneuerung des Paulinischen Christentums durch Luther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kristna församlingen framträdt inför världen på en pingstdag,
då representanter för allehanda folk funnos i Jerusalem, och
som enligt Apg. 6 församlingen från början bestod af två
element, »hebreer» och »hellenister». Må den »johanneiska»
traditionen vara än så sekundär i allehanda afseenden; själfva
det faktum att en sådan tradition finnes vid sidan af den
synoptiska är i högsta grad beaktansvärdt. Härmed är
visserligen en konkret historisk bakgrund för Jesu framträdande
ingalunda gifven, men man synes i hvarje fall få fingervisningar
om en mera universell bakgrund därför än den specifiikt judiska
historien. Och hvad angår Paulus, som är att betrakta som i
grunden judekristen, fastän han icke vill veta af omkärelse
bland hedningarne, så är dock i hans bref, som till tiden i
genomsnitt stå närmast Jesu lif af de nytestamentliga skrifterna,
Jesu universella betydelse redan så grundligt genomförd och
dessutom så organiskt förbunden med hans person och verk, att
det måste betviflas, om universalismen är det sekundära eller
härledda, och frågas, om icke fastmer de specifikt judiska drag
som emellanåt fästas vid Jesu bild, är det sekundära, det
oorganiskt vidfästade. J. W.
P. Feine: Die Erneuerung des Paulinischen
Christentums durch Luther. Dekanatsrede gehalten am 31 oktober
1902. J. C. Hinrisch’sche Buchhandlung 1903. 30 sidor,
M. 0,50.
Hos Paulus har Luther enligt sin egen bekännelse funnit
Kristus, hvilken han förlorat i den skolastiska teologien. Vill
man nu i den lutherska reformationen finna en förnyelse af
den paulinska kristendomen, får det ej glömmas, att däremellan
ligger en historisk utveckling af ungefår halftannat årtusende.
Meningen kan sålunda endast vara den, att den centrala
religiösa principen hos båda är densamma, och att i
hufvudfrågorna kristendomen uppfattas lika af Paulus och Luther.
Luthers reformatoriska verk utgår från bekämpandet af
det katolska botsakramentet. Gentemot allt falskt aflatsväsen
yrkar han dels på lagens predikan till bättring och
syndakännedom, dels på evangelii predikan till tro på syndernas
förlåtelse. Nu är det egendomligt, att i Pauli skrifter talet om
bättring är mycket litet framträdande, och att »lagen»
öfverhufvud tillhör ett förflutet stadium. Det kunde då synas, som
om t. ex. svärmandarne och i en senare tid Agricola, hvilka
ej ville veta af någon lagens predikan till bättring, mera än
Luther själf öfverensstämde med Paulus. Häremot framhåller
Peine isynnerhet, huru djupt Luther från religiös synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
