Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Emanuel Linderholm: Ur fädernas tros- och tankevärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
religiösa folkrörelserna, då de slutligen började vid midten af
1700-talet, aldrig, så vidt jag vet, togo en libertinistisk riktning,
allraminst af så ohyggligt rå beskaffenhet som de sju falskes.
Att göra dessa till föregångare till de stränga gammalläsarne
går icke för sig. I den mån folkberättelse föreligger i denna
groteska skildring, torde den väl återgå till rykten om
Lule-nyläsarnes förvillelser på 1820-talet. Och så långt verklig
folksägen ligger bakom Lapp-Manels religiösa jordbrukslära
med nya gudsbud om höstråg, skiftning och dikning m. m.,
får den väl anses sannolikast gå tillbaka till slutet af frihetstiden.
Det var då den berömde landshöfdingen Per Abraham Örnsköld,
som väl stått modellen till förf:s teckning af sitt verks
hufvudhjälte, långt efter stora ofreden, åren 1762—69, som en dåtida
Rösiö verkade i Norrland och säkerligen gaf ett rikt material
åt folkdiktningen för långa tider.
II.
Efter dessa inledande anmärkningar öfvergår jag till några
studier i och till »Den stora vreden» från en synpunkt, som
jag utan alla anspråk skulle vilja beteckna såsom
religionshistorisk. De föreställningar, som härunder skola behandlas,
höra nämligen också samman med förkristen fädernetro. I
sekler har denna lefvat kvar äfven i kristen tid, förändrats
och assimilerats med fädernas kristna tro och däri länge
utgjort betydelsefulla beståndsdelar, tills slutligen både kristen
och heden öfvertro fallit bort för en sen tids rationella
naturuppfattning. Det bör tilläggas, att författarens verk för
denna religionshistoriska synpunkt lyckligtvis ger ett bättre
material än för de öfriga. Det är ock i behandlingen af detta
material, som förf., enligt min mening, lyckats bäst.
Hithörande partier måste såsom kulturskildring anses såsom de
ojämförligt bästa i hans verk. I skenbart obetydliga drag
framträder den gamla forntidstron äkta och oförvanskad. Bakom
materialet i det hela skymtar ett vant öga en lång
religionshistorisk utveckling hos vårt eget folk — från hedentro till katolsk
kristendom fram till gammalprotestantism och börjande
nyprotestantisk åskådning. Så oerhörd är nu förändringen i vår
religiösa tro och i hela vår världsbetraktelse, att de flesta vid
läsningen af ett med ålderdomlig tro så mättadt verk som
»Den stora vreden» torde känna sig böjda att lägga det undan
som en rent fantastisk diktning, som ingalunda kan återge en
verklig äldre lifsåskådning och praxis hos kristna af luthersk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
