Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Emanuel Linderholm: Ur fädernas tros- och tankevärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekännelse. Men man bör härvid ihågkomma, att det ges ännu
mycket mera af forntidstro, som förf. icke tagit med, och man
får icke göra luthersk bekännelse och lutherska tankar
allenahärskande bland 1500- och 1600-talets svenska folk, som man
gjort och måste göra, så länge man håller sig uteslutande till
de dokument, som vittna om kyrkans lära och lagstiftning.
Ty bredvid och under den officiella lutherdomen löper hos
folket i långa tider starka reminiscenser af förkristen tro och i
grunden romersk-katolsk religiositet.
Man gör sig en ohistorisk föreställning om den gamla
lutherdomens dagar, då man tänker sig dessa och längtar
tillbaka till dessa som »den gamla goda tiden» i religiöst
hänseende, då det icke rådde så många falska meningar, så
mycket tvifvel och söndring, utan Sverige var en man och alla
hade en Gud, då folket var lydaktigt, fromt och hörsamt och
dess tankevärld alltigenom bestämd af den kyrkliga
undervisningens äkta lutherska tro och bekännelse, då det m. a. o.
var en trons och rättrogenhetens tidsålder.
Denna öfverdrifna föreställning om den äldre lutherdomen
som en gyllene ålder boror därpå, att den kyrkohistoriska
forskningen hittills icke mycket rannsakat efter folkets egna
religiösa föreställningar och andliga totalåskådning. I viss mån
är detta förklarligt, ty af källorna till kyrkans officiella lif och
verksamhet, hvilka med rätta först ägnats det mesta
intresset, vinnes icke mycken kännedom om folkets verkliga
åskådning. Kyrkan frågade gemenligen icke efter denna utom för
att bekämpa en eller annan yttring af densamma, då den gjort
sig påmint. Så tvangs bonden att tiga. Men i det tysta
behöll han sin tro för sig.
Men också den lutherske prästen och tidens bildade i
allmänhet släpade i all sin lutherska tro med sig hela massor af
gammal, ja urgammal, religiös bråte. Icke heller den tidens
prästers andliga rörelsekapital förtecknas med de nya specifikt
lutherska tankarna och lärosatserna, för att nu icke tala om,
att man betänkligen aflägsnat sig från reformatorn Luther och
hans ande. Visst var det en trons tidsålder utan like. Men
hvad allt trodde man icke och hvad allt hörde icke då till
den äkta och sanna kristna tron, hvilket nu saklöst fallit bort
men då icke fick betviflas, om man ville undgå anklagelsen
för »atheismum», allt fullt naturligt och konsekvent i en tid,
där både bonden och prästen och adelsmannen lefde utan
afkortning kvar i den gamla världsförklaringens undervärld.
Jag sade med afsikt undervärld, ty hvad som mer än allt
annat skiljer den moderna och den gamla världsuppfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
