Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Emanuel Linderholm: Ur fädernas tros- och tankevärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvernaturliga makter och världar, som grepo in, en god och en ond,
och ovisst är, hvilken som tett sig oftast i olika tider. Båda
voro lika verkliga, lika påtagliga. Så blef världsloppet ett
enda väldigt drama, och striden står äfven i ringa mål ytterst
om människan och alltid om eviga ting, om evig glädje eller
evigt ve, om en evig himmel eller ett evigt helvete. Och lika
mycket utom och öfver människan som inom henne och hennes
värld rasar denna kamp mellan en ljus och en mörk andevärld.
Det är det mest gripande och uppskakande. Men äfven
människorna stå med i striden. Gång efter annan tränger dånet
och braket från de osynligas strider in i timligheten, ja dess
kämpar taga synlig gestalt och form. Det blir en personlig
handgriplig kamp mot mörkrets väsen och den onde själf.
Äfven från denna synpunkt var dessa tiders kyrka i sina
stridbara män en »ecclesia militans» i ordets bokstafliga mening.
Och ju längre det led, dess argare blef fiendens list, dess
grymmare hans framfärd, dess kraftigare förförelsen, och man kunde
se, huru det led mot änden och stundade till den stora och
sista domen. Så kunde undervärldens möjligheter också bli
skrämmande nog och leda till en sådan tro på det ondas makt
och den ondes raseri och leda uppenbarelse i alla hemsökelser
och olyckor, att den äldre tidens släkte i dylika tider fingo
känna en fasa för tillvaron, som är oss okänd.
Studiet af »Den stora vreden» ger oss nu en lång rad
liffulla och konkreta exempel på huru lifvet gestaltades, medan
denna värld ännu var obruten och oförkränkt i åskådningen —
ett lif, som kunde synas den moderna människan som en enda
kedja af oreda och vanvett — af enbart elakhet och grymhet
också — men i själfva verket blir fullt af konsekvens, så fort
man betänker, hur världen då tänktes.
Redan på själfva titelbladet till författarens verk möter
oss i dess namn »Den stora vreden» en tro, som tvångslöst
sluter sig till den sist tecknade mörka sidan af de gamles
undervärld. Förf. yttrar härom på ett annat ställe:
»Till de besynnerliga föreställningar, som regerade och
nedtryckte våra norrländska — han kunde ha sagt svenska —
fornfäder, hörde också den, att deras land var hemsökt af en särskild
förbannelse, en gammal vrede. Denna gamla vrede var den gängse
förklaringen till allt slags elände, som hemsökte de gamla, det må
nu ha varit krig, »pestilentia», hårda skatter, vanstyrelse,
rättsförtryck eller missväxt eller helt enkelt enskilda missöden. Allting
skrefs gemenligen på gamla vredens stora öppna räkning. Gamla
vreden rådde för allting, där den låg oåtkomlig och outrannsaklig
i Allfaders sköte eller ödets knän.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
