Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Emanuel Linderholm: Ur fädernas tros- och tankevärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trots dess nära samband med de religiösa föreställningarna i
grunden mera kulturell än religiös.
Under 1500- och första hälften af 1600-talet eller intill de
stora häxprocesserna 1666—1676 fortfor det gamla häxväsendet
som förut, liksom trolldomen i allmänhet synes ha fortgått i
sina gamla former. Här och där finner man den som urgammal
släktkonst. Tämligen säkert tror jag, man kan anse, att
åtminstone ingen väsentlig ökning skett i häxeriets öfning vid midten
af 1600-talet. Säkert är i hvarje fall, att de stora
häxprocesserna icke bero af en verklig ökning bland folket af
häxväsendets öfning, och att tala om en »djäfvulsdyrkarnes sekt»
och »dess sista häftigt uppblossande raseri» har ingen som
helst historisk grund, för så vidt jag af de stora processernas
handlingar kunnat finna.
Hvad häxväsendets förekomst i de olika landskapen beträffar,
har jag hittills, hvad den svenska befolkningen vidkommer,
funnit frekvensen för 1500- och 1600-talet temligen lika
öfverallt. Hvad själfva de stora processerna 1666—76 angår, så
kan ju sägas, att det ingenstädes var värre än i Dalarne och
Norrland, ty dessa landsändar ha största antalet anklagade och
dödsdömda. Men man må icke glömma, att stora processer
pågingo under dessa år äfven på andra håll, och början skedde
ej i Dalarna 1669 utan på Åland 1666 och sedan följde stora
processer ej blott i Dalarne och Norrland utan äfven i Bohuslän,
Uppland, Österbotten och slutligen 1676 i Stockholm. Men
ingen af dessa processer berodde därpå att häxväsendet i
verkligheten i dessa landskap eller ens på de platser, som särskildt
drabbades, var värre än annorstädes. Ungefär hvar som helst
i stad eller på land skulle med dåtidens allmänna åskådning i
dennà sak med samma framgång ha kunnat åstadkommas
likadana processer. Förloppet i hufvudstaden, där ingen utöfning
föregick processen, visar detta med all önsklig tydlighet.
De stora processerna bero helt enkelt därpå, att
myndigheterna, de kyrkliga såväl som de borgerliga, vid behandlingen
af enskilda fall företogo strängare räfst. Detta sammanhängde
med 1600-talets utveckling i det hela till allt större stränghet
icke minst inom kyrkan, som hade att bekämpa »trolldomen».
Införandet af Mose lag för rättskipningen i hithörande ting
och dess tillämpning blott ökade strängheten. Därtill kom
djäfvulstron och djäfvulspredikan, som i de stora processernas
dagar drefs än starkare än förut, icke utan regeringens
medskyldighet. Genom det stränga förfarandet och det idkeliga
predikandet skrämde man upp både folket och sig själf till
det yttersta, och snart hade man en andlig farsot, en verklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
