Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteraturanmälan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allenastående värde eller på teologiskt språk Gamla Testamentets
uppenbarelsekaraktär. Författaren anställer nu en
religionshistorisk jämförelse mellan den israelitiska religionen och öfriga
semitiska religioner och visar slående, huru densamma på ett
enastående sätt höjer sig öfver grannfolkens religioner. I ingen
af dessa ledde de svaga ansatser till monoteism, som eventuellt
förefunnos, till någon verklig monoteism; i Israel däremot
segrade den ende Guden på ett lysande sätt öfver alla makter,
vare sig gudar eller demoner, som sökte göra honom hans
ensamrätt stridig. Den ende Guden var vidare i Israel ej blott
en abstrakt idé, såsom fallet är på andra håll i religionshistorien,
utan den israelitiska monoteismen är af etisk natur; Jahve är
en Gud, som icke verkar såsom en blind, nyckfull naturmakt
utan såsom en fri person, endast bunden af sitt eget väsens lag;
hvars väsen är kärlek och rättfärdighet och som bedömer
människorna efter deras etiska sinnesbeskaffenhet, mätt efter
denna lag. Här ha vi en punkt, där Israel oändligt höjer sig
öfver andra folk, som vuxit upp på samma etnografiska
jordmån; här ha vi att konstatera ett företräde, som enligt Smith,
ej kan förklaras på annat sätt än såsom grundande sig på en
gudomlig uppenbarelse. Genom denna jämförande
religionshistoriska betraktelse anser sig förf. ha vunnit grundlinjer till
en apologetik, klarare och säkrare än någonsin den traditionella
uppfattningen af Gamla Testamentet lyckats framlägga. Förf.
vet väl, att den gudomliga uppenbarelsen aldrig kan ledas i
bevis af vetenskaplig natur. Gudomlig uppenbarelse är ett
omdöme, som den religiösa tron fäller, och ej en vetenskaplig
sats. Den, som öfverhufvud ej mött Gud någonstädes, kan ej
öfvertygas om att han är att finna i Gamla Testamentet. Han
kan visserligen förmås att erkänna dess höghet framför andra
religionsurkunder, men till att där möta Gud kan han ej tvingas
med vetenskapliga medel. Med sin undersökning har förf. blott
velat visa, att den historiska bibelforskningen ej gör intrång
på den för den religiösa människan så dyrbara sanningen om
Guds uppenbarelse i Gamla Testamentet, utan att den i stället
ger rätt däråt och ytterligare befäster den.
Därmed är hufvudfrågan afgjord. Nu följer tillämpningen.
Är Gamla Testamentet en källa för gudomlig uppenbarelse, då
kan och bör det ock användas i den religiösa trons tjänst som
uppbyggelse- och nådemedel. Förf. ägnar de sista kapitlen i
sin bok åt att uppvisa, huru gammaltestamentliga berättelser
och idéer förträffligt kunna ägna sig som källor för religiös
och sedlig kunskap, oaktadt de understundom ej kunna tagas
såsom afspeglande historiska verkligheter eller såsom religionens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
