Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 FÖKSTA MOSEBOK
han upprest till en stod (massebä), skall blifva ett Guds hus (bet
"*elö-him), d. v. s. stället skall af honom betraktas och vördas som en Guds
boning. Här likställes alltså den Gud, som bor i Betel och enligt
v. 17 står i en så nära förbindelse med stenen, på hvilken Jakob
hvilat och under sömnen sett himlastegen, med Jahve själf. Därför är
gudomligheten i denna vers säkert icke betraktad blott som en vid stenen
fäst lokalgud, utan som en öfver Betel tronande Gud, till hvars
boning himlastegen leder. Jakob vill ej stanna blott vid en andlig
gudstjänst utan att gifva tionde, antingen på en gång eller årligen till
den där öfvade kulten, jfr Abraham 14: 20. Löftet infrias senare
enligt 35: 7, såtillvida som Jakob vid sin återkomst bygger ett altare på
stället. Med Jakobs löfte om tionde har berättelsen velat visa, att
rätten därtill tillkom de (på dess tid) i Betel tjänande prästerna
alltifrån Israels äldsta tillvaro i landet.
Helgedomen i Betel. Betel var en viktig helgedom i Israel
redan före konungatiden, ty det omtalas under domaretiden (Dorn.
20: 18, 26 f.) och under Samuels tid som en helig ort (1 Sam. 7: 16;
10: 3). Efter rikets delning gjorde Jerobeam I stället till en
rikshelgedom, där Jahve dyrkades under bilden af en tjurkalf (1 Kon. 12:
26 ff., jfr Am. 7:10 ff.), och profeten Arnos känner, huru man där äfven
frambar tionde (4: 4). Denne profet fördömer, likasom den med
honom samtidige Hosea, den där öfvade kulten som ett affall, eller
som ren afgudatjänst, därför att man förvandlat Israels Gud till
en afguds like och menar, att man med blotta offer utan ett
motsvarande lif i sanning, rättfärdighet och kärlek kan skaffa sig
hans välbehag (jfr Am. 4: 4 f., Hos. 6: 10; 10: 5, 8, 15; 13:2). Och
Deuteronomium fördömer allt offerväsen utanför Jerusalem (kap. 12).
Berättelsen i vårt kap. tillhör, likasom patriarkberättelserna i
allmänhet, tydligen ett tidigare skede i Israels religiösa utveckling.
Därför finna dessa berättelser sin glädje och lust i att förtälja om
Guds uppenbarelser till patriarkerna i Betel och på andra heliga
platser. Ty med sådana berättelser motiverade de fromma i det
äldsta Israel sin dyrkan af Gud just på dessa orter. Yar berättelse
vill, tillsammans med hvad som förtäljes redan om Abraham (12: 6,
8) och senare om Jakobs åtgöranden vid hans återkomst (31: 13;
35: 1, 7, 14 f.), förklara, huru Betel blef en för Israel helig ort. Det
har skett, säger den, förnämligast genom patriarken Jakobs
underbara upplefvelser där. Samtidigt härmed låter berättelsen oss få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
