Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420 Joel 1: 14—16
Gån in och sitten i sorgdräkt natten igenom, I <Guds>
tjänare,
eftersom eder Guds hus måste sakna spisoffer och
drickoffer-uPålysen en helig fasta, utlysen en högtidsförsamling;
församlen de gamla, (ja), alla landets inbyggare,
till Jahves, eder Guds, hus; och ropen så till Jahve.
15 Ve oss, hvilken dag! Ty Jahves dag är nära, och såsom
ett våld från den Allsvåldige kommer den.
16Har icke vår bärgning blifvit förstörd midt för våra ögon?
Har icke glädje och fröjd försvunnit ifrån vår Guds hus?
tjänare, jfr v. 3. »Gån in», i helgedomen. Sorgdräkten {sak) var ett
tecken ej blott till sorg utan också till ånger och botfärdighet; därför
betydde tillbringandet af hela natten i sådan dräkt, att man
ödmjukade sig inför Gud, jfr Ahab (1 Kon. 21: 27, Neh. 9:1, Jona 3: 5); »Guds
tjänare» efter G L, MTfhar: »min Guds tjänare», hvilket är onaturligt*
så mycket mera som profetens ord är Guds tal (jfr v. 1); till det
följande, jfr v. 5, 9. T. 14, »Pålysen en helig fasta» eg. helgen en fasta.
Fastandet, som en senare lag föreskrifvit för den stora
försoningsdagen (Lev. 16: 29), förekom som frivillig handling vid stora
landsolyckor, Dorn. 20:26, 1 Sam. 7:6, Neh. 9:1, Jona 3: 5—8; under och
efter exilen höllos fyra fastedagar i anledning af judarnes
national-olyckor (Sak. 7: 3 5; 8:19). Men såväl Sakarja som Jes. 58: 6 sätta ej
något större värde på fastandet; — »en högtidsförsamling», hebr. *asäräy.
en offentlig sammankomst för religiöst syfte; »de gamla», »landet»,
jfr v. 2; »Jahves hus», templet, jfr v. 9. Y. 15—20: prästernas bön i
folkets namn. Bönen innehåller reminiscenser af flera skriftställen.
V, 15 a = Hes. 30: 2; v. 15 b = Jes. 13: 6. Jahves dag, som på Arnos
tid af folket uppfattades som en dag, då Jahve skulle föra sitt folk
till en afgörande seger öfver dess fiender — en uppfattning, som
profeten Arnos måste korrigera, i det han förkunnar att dagen skall
medföra olycka för Israel — betyder här tydligen en dag, då Gud
håller dom öfver både judar och hedningar, ej blott en dag då han
straffar sitt folk genom assyrier och kaldéer. Känslan af denna dags
närhet väcktes hos profeterna ofta genom någon större politisk
tilldragelse i den omgifvande världen; hos Joel har förnimmelsen af
dagens närhet väckts genom den nyss beskrifna hemsökelsen af
gräshopporna; därtill kommer att Jahves dag hos denne profet har en
annan karaktär än hos de äldsta profeterna, jfr det följande till
kap. 3; »som ett våld {schöd) från den »Allsvåldige» (schaddaj),,
grundt, visar, att man åtminstone i det senare Israel ansåg schaddaj
som en härledning af verbet gchädad: vara våldsam, öfvermäktig, jfr
Gen. 17. Olyckan, som framkallat profetens oro för Jahves dag, blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
