Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEOLOGISKA CENTRALPROBLEM 393
ingen egentlig anledning till berömmelse. För mig ligger
skälet till gillande i något helt annat och är af mycket sakligare
art. Om någon frågar mig, huruvida Ihmels sagt det sista
förlösande ordet eller ej, om han alltså som teolog är att i allt
förorda, så kan jag visst icke på den grund, att han är
moderatkonservativ, svara ett bestämdt ja. Jag måste först ingå i
en verklig pröfhing af hvad han säger och hur han motiverar
sina tankar. Afsikten med föreliggande uppsats är ej blott att
anmäla Ihmels böcker utan också att från en punkt, som jag
finner betydelsefull, granska hans position. Detaljanmärkningar
lämnar jag fullkomligt åsido, men jag vill ha ett ord uttaladt
om själfva hufvudresultatet eller jag syftar till ett bedömande
i stort sedt af den dogmatiska åskådning, som Ihmels
företräder. Men innan jag nu afger ett sådant omdöme, kastar jag
åter, och nu en grundligare blick in i författarens tankar enligt
den bok, hvars innehåll jag nyss skisserade. Jag följer
emellertid då mindre författarens disposition af ämnet än min egen.
II.
Ihmels betonar på ett lyckligt och sympatiskt sätt, att
kristendom alldeles icke får identifieras med dogmtro. Dogmen är
resultatet af en en gång vunnen kyrklig giltighet, men kristendomen
är någonting ännu större. Den, som därför i undervisningen
och i predikan nöjer sig med att på kyrkans auktoritet kasta
fram färdiga dogmer, han gör kristendomen och evangeliet icke
någon tjänst, säger Ihmels med rätta, han tillfogar det tvärtom
skada. Den kristna gudsfruktans väsen består nämligen enligt
Ihmels icke i försanthållande och underkastelse under en gifven
åskådning utan i hjärtlig förtröstan till den Gud, som
uppenbarar sig, lefver och verkar intill nu.
En sådan hjärtlig förtröstan, som evangeliet vill upprätta
i själen, förutsätter likväl, framhåller Ihmels vidare, ett
medde-ladt personligt förhållande och gör sig på fortsatt sätt gällande
endast under förnyade erfarenheter om bevisad gudomlig
godhet och kärlek, trots all o värdighet och synd. Det i kristen-
Bibelforsharen 1911. Haft. 5. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
