Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEOLOGISKA CENTRALPROBLEM 401
Men det, som är stort i sin tid, kan i en annan förlora
det mesta af sin betydelse. Och utvecklingen går nu fort.
Det sakläge, som på sin tid skapade stora teologer i
Er-langen, är nu i mångt och mycket förändradt. Detta gäller i
synnerhet förhållandet till vetenskapen. Både von Hofmann
och Thomasius använde utvecklingstanken, på samma gång som
de ej heller voro främmande för den reigiösa och filosofiska
dialektik, som den nyare tidens idealistiska filosofi infört. Men
religionshistoriska synpunkter i ordets nyare bemärkelse förstodo de
icke. Skriften ställdes såsom ett afslutadt helt öfver alla verkligt
historiska inflytanden, och den bibliska historien lyftes upp liksom
på ett postament och afskildes från allt sammanhang för öfrigt
i mänsklighetens utvecklingshistoria. Allt detta kunde gå an
för fyrtio år sedan, men nu ter det sig för vetenskapsmannen
omöjligt. Den bibliska historien är nu så utforskad, att man
ser religionshistoriska sammanhang, där man förr endast talade
om idel under.
Ihmels har därför också nödgats utvidga sina företrädares
synpunkter. Han ger verkligen ett större erkännande åt
religionshistorien och åt den historiska kritiken af den bibliska
historien än hvad t. ex. v. Hofmann kunde gifva. Så t. ex.
säger han, att die Theologie im eigensten Interesse des
christ-lichen Grlaubens gar nicht ernstlich genug an der
religionsge-schichtlichen Arbeit Anteil nehmen känn (s. 80); och Ihmels
förstår nog hvad det yttrandet i våra dagar har för räckvidd särskildt
i fråga om äldre åsikters revision. I sammanhang därmed betonar
han också kraftigare än hvad tillförene var sed i hans läger,
att teologien bör göra allvar af psykologisk förståelse: Nichts
wiirde verkehrter sein, säger han (s. 78), als wenn man den
supranaturalen Character der christlichen Offenbarung auf
Kosten ihrer psykologischen Vermittlung betonen wollte.
För Ihmels är bibeln och den bibliska historien
följaktligen heller icke så alldeles afskild från den öfriga historien
som den var för Thomasius, Frank och v. Hofmann. Will,
säger han, unsere Kirche wirklich die Kirche des Wortes
sein, dann muss sie auch diesem Worte die Ehre antun, dass
die schlichte Herausarbeitung des geschichtlichen Verstand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
