Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frédéric Louis Godet, som föddes den 25 oktober 1812, tidigt
infördes på den allvarliga väg, han sedan följde genom ett
långt lif.
Då han som sagdt tidigt blef faderlös, var det modern,
som framför allt hade att fostra Godet och hans talrika
syskon, af hvilka dock de flesta dogo vid ganska unga år.
Eusébie Godet grundade en ansedd flickskola, där barnen,
så snart de uppnått erforderlig ålder och utbildning, fingo
biträda. Efter faderns död hade familjen sitt hem hos
Godets morfader, pastor Gallot, hvars gammaldags sunda
fromhet starkt inverkade på den unge gossen. Det starkaste
inflytandet rönte han dock af sin moster, fru
Gallot-Petitpierre, en varmt religiös kvinna med en viss lutning åt
mysticism, men nykter och ljus i sin åskådning. Till denna
utmärkta kvinnas sunda och glada inverkan kommo snart
intrycken under konfirmationsberedelsen och vid den första
nattvardsgången. Godets nattvardslärare var den
framstående pastor James du Pasquier, vid hvars sida Godet
sedermera fick spela en roll i sitt lands kyrkliga historia.
Låtom Godet själf skildra hvad han upplefde, då han
vid 16 års ålder komfirmerades: "Hos oss", säger han i ett
bref, "föregås konfirmationen närmast af sex veckors träget
fortgående undervisning, under hvilken man så godt som
uteslutande sysselsätter sig med att förbereda den
högtidliga stunden. Under dessa sex veckor befann jag mig i ett
mycket tungt själstillstånd. Ju mera stunden nalkades, dess
mer tilltog min ängslan. De sista dagarna kunde jag ej ens
bedja; det tycktes mig som om Gud flydde från mig, så
snart jag sökte gripa honom. Under konfirmationsakten
samma tillstånd — så att jag, då jag återkom hem, icke
gick in till de mina, utan instängde mig i mitt rum, där
jag började gråta och snyfta. Men se, midt under denna
förtviflade sorg bröt plötsligt en strimma fram likasom en
solstråle midt på en rägnvädersdag; men för hvarje
ögonblick stärktes känslan af Guds närvaro och nåd inom mig;
en glädje sådan jag knappt erfarit sedan dess och sådan jag
ej känt intill dess fyllde min själ, och denna afton, aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
