Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
ARBETET BLAND KRIGSFÅNGAR 11
i 10 månaders tid varit eivilfånge i Wologda i Ryssland och
därför hade en rik erfarenhet bakom sina ord. Han hade,
sedan han utväxlats från Ryssland, blifvit anställd vid
Deutsche Kriegsgefangenenhilfe just såsom föreståndare för den
byrå, som hade till sin speciella uppgift att forska efter
Vermisste, och det var rent af gripande att höra, huru han
förmådde ingjuta hopp hos stackars förtviflade människor,
som kommo och sporde efter sina spårlöst försvunna
anförvanter i kriget. Jag hade den stora förmånen att under
september månad 1915 äfven tjänstgöra vid denna byrå i
Berlin. Särskildt erinrar jag mig, huru en gång en
förgråten kvinna kom in. Hon hade sedan långt tillbaka ej hört
ett ord från sin son, som kämpat på fronten mot Frankrike.
Han var nu antingen död eller i fångenskap, och ovissheten
om hans öde gjorde, att hon nu aldrig hade någon ro, helst
som det var hennes ende son. Hon berättade, att hon helt
nyligen haft en underbar dröm. Hon såg sin son, som sade:
*Mor skall icke gråta, jag är ännu i lifvet". Hon såg
därjämte ett märkvärdigt ord skrifvet, som hon genast under
natten nedtecknade för att icke glömma bort det. När Herr
Grote såg igenom förteckningen öfver de franska
fånglägren, befanns det underbara ord, som kvinnan sett i
drömmen, vara namnet på ett fångläger i norra Afrika. Hon
kände sig genast tröstad, måhända var dock sonen i detta
fångläger, som på ett så säreget sätt uppenbarats för henne.
Hon skulle nu i hvarje fall skrifva dit. Hon försäkrade, att
hon icke på något sätt, hvarken i ^tidning eller genom
grannar, hört det namnet, så att drömmen därigenom kunnat
uppkomma. Fånglägrets namn hade hon aldrig förr haft en
aning om, och när hon kom upp på byrån, visste hon ej;
att det egendomliga ordet, som hon knappast kunde uttala,
var namnet på ett fångläger. Nu kände hon det midt i
sorgen, som om hon på ett alldeles särskildt sätt stode under
Guds ledning.
—–––-I Petrograd måste jag stanna en rätt lång
tid äfven sedan jag från ryska Röda Korsets hjälpkommitté
för krigsfångar fått svaren rörande de många efterfrågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
