Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 HERMAN NEANDER
den 29 oktober 1914, alltså vid början af världskriget, och
som nu icke visste, om hans anförvanter voro i lifvet eller ej,
och om hem och hus härjats af fienden. En annan, Erich
Handlos från Görlitz i Schlesien, hade råkat i fångenskap i
närheten af Praschnitz den 15 december 1914 och allt sedan
dess ej hört något från de sina. En tredje, Karl Wegener,
hade blifvit krigsfånge den 27 juli 1915 vid Kowno och hade
sin hemvist i Berlin, en annan, Alois Blahut från Oderberg
i Schlesien, den 15 september 1915 vid Dubno. Det var
naturligtvis ännu ofantligt många, hvilka ej kände någonting
alls till om sina anhöriga, såsom Nestor Waligora från
Galizien, tillfångatagen den 2 oktober 1915 vid Lublin, Johan
Schiedl från Neder-Österrike, tillfångatagen den 17
september 1915 vid Rowno, Walter Rathnov från Berlin,
tillfångatagen den 21 februari 1915 vid Agustowo, Heinrich
Walluf från Frankfurt am Main, tillfångatagen i Karpaterna
den 28 mars 1915. Att kunna anteckna namnen på den
ofantliga massa, som lefde i fullkomlig ovisshet om de sina,
var naturligtvis alldeles omöjligt för mig själf, men fröken
Brändström och jag ordnade det så, att krigsfångar gingo
från vagn till vagn och hörde efter bland sina kamrater
samt sedan öfverlämnade listorna till oss med utförlig adress
på anförvanterna i hemlandet. Därmed var dock icke allt
vunnet. Ty det var högst sannolikt, att många af
anförvanterna fått meddelanden från de sina i fångenskapen, utan
att dock själfva ha kunnat lämna något lifstecken från sig,
detta af många orsaker, dels kanske därför att brefvet
förkommit på vägen; dels ock därför, att om det ändtligen
nådde fram, krigsfången kanske icke längre befann sig i
detta läger. Ty att förflyttas från en plats till en annan
är ingalunda ovanligt. Fördenskull gällde det för oss att
till Tyskland och Österrike äfven uppgifva krigsfångarnes
nuvarande adress. Men detta var ju omöjligt, ty i Pensa
stannade de blott en dag, och hvart de sedan skulle
transporteras, visste de icke själfva, och icke lät det sig göra
att på något annat ställe erhålla kännedom därom. Detta
spörsmål löstes emellertid på det sättet, att vi till de krigs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
