Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETET BLAND KRIGSFÅNGAR 33
fick cirkulera i vagnarna, som gaf till resultat 34.
Därjämte antecknade jag själf namnen på så många, jag hann
med. Bland dem märktes Villy Raethjen från Rostock, som
varit i fångenskap alltsedan 22 november 1914 och utom i
Nowo-Nikolajewsk uppehållit sig i Kurgan, guvernementet
Tobolsk. Vidare Oskar Schertel från närheten af Leipzig,
äfven han tillfångatagen i början af kriget, nämligen den
19 november 1914 vid Lodz, och Emil Buss från Kopiehnen
i Ostpreussen, tillfångatagen den 22 november 1914 vid Lodz.
Från närheten af Gumbinnen i Ostpreussen var Fritz Bories,
tillfångatagen den 4 mars 1915 vid Grodno. Dessa 3
sistnämnda hade utom i Nowo-Nikolajewsk varit i fånglägret i
Kurgan. I Semipalatink och därefter Nowo-Nikolajewsk hade
Paul Pörner från Erfurt varit, tillfångatagen den 1 april
1915 vid Grodno, samt Robert Pielorz från Rudahammar,
Kreis Hindenburg, tillfångatagen den 26 februari 1915 vid
Praschnitz. En af dem, som ännu icke visste något om de
sina, hade varit tyfussjuk, nämligen Ludvig Chudzinski från
Westfalen, tillfångatagen vidlwangorod den 19 februari 1915.
Till Nowo-Nikolajewsk hade han kommit från Omsk och
var nu vid passerandet af Pensa fullt återställd. Till sist
antecknade jag äfven Johan Schulz från Ruda i Ober-Schlesien
och Frans Lewandowski från närheten af Thorn, båda
tillfångatagna vid Praschnitz. Ännu funnos förvisso många,
som intet hört från sina anförvanter, men transporten gaf
sig i väg. Den hade för öfrigt stått i Pensa ovanligt länge,
hvarför vi bättre kunde taga oss an den än många andra,
som stannade minsta möjliga tid. Adresserna och
hälsningarna öfversände jag omedelbart till Deutsche
Kriegsgefangenenhilfe i Berlin, för att genom dess försorg närmare
meddelande skulle skickas de anhöriga. Huruvida allahemmen
ännu funnos kvar, är väl tvifvel underkastadt, ty många
af de platser i Ostpreusen, till hvilka hälsningar sändes,
torde, ha sköflats genom kriget. Allenstein, Gurabinnen etc.
funnos ju bland dem. I hvarje fall bereddes nog glädje i
mer än ett hem i Tyskland, ty någon tid efteråt erhöll jag
bl. a. följande rader från Berlin: „Gleichzeitig beehren wir
Bibel for skaren 1917. Haft. 1. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
