Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 HERMAN NEANDER
delas, och transporten fick därför ställa upp sig i rader,
hvarefter doktorerna Hacker och Pischl gingo från man till
man och sågo efter, huru de voro klädda, samt antecknade
hvad de behöfde. Det visade sig emellertid, att denna
metod ej var så praktisk som den andra, då hvarje vagns
förtroendeman fick uppgifva för sina kamrater. Ty när själfva
utdelningen redan hade begynt, rapporterades det, att 17
vagnar hade blifvit glömda. Dessa krigsfångar hade stått
mera afsides och därför icke blifvit uppmärksammade. För
öfrigt hade det åtgått flera gånger längre tid för detta slags
kontrollering, och i följd däraf beslöts att för framtiden
alltid använda den gamla metoden. Äfven för dessa 17
vagnar fingo nu respektive förtroendemän utöfva kontrollen.
En åskådlig bild af, huru olika utrustade dessa 1131
krigsfångar inbördes voro, är, att 541 man erhöllo 70
soldatrockar, 70 par byxor, 60 par skor, 210 par underkläder samt
70 kappor, medan de återstående 590 fingo 104 soldatrockar,
137 par byxor, 88 par skor, 510 par underkläder och 140
kappor.
I denna transport lärde jag särskildt känna 2
krigsfångar, Valentin Laufna och Hermann Reitsamer. Den förre
hade tagits tillfånga i Karpaterna den 28 februari 1915.
Han hade aldrig hört något från de sina, som bodde i Wien.
Efter att först ha vistats i lasarett i Woronesch i
guverne-mentet med samma namn kom han nu närmast från
Sko-belew. Hermann Reitsamer var bosatt i närheten af
Schaffhausen i Schweiz, ehuru han var österrikisk undersåte. Han
ville närmast växla 5 gulden i ryska pengar, och vid det
korta samtal vi då hade med hvarandra, omtalade han bland
annat, att han råkat i fångenskap vid fästningen Przemysls
fall den 22 mars 1915. Jag fick nu också som vid flera
andra tillfällen blicka in i, hvilka oerhörda själslidanden
mången krigsfånge måste genomkämpa. Det är i synnerhet
2 tankar, som lefva i krigsfångarnas sinnen: tanken på
fosterlandet, hvilket man ej längre kan tjäna. "Hur går det
för oss därhemma?*, den frågan hör man så ofta riktas,
och tanken på anförvanter, hustru och barn, far och mor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
