Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
HERMAN NEANDER
fångarne där en obeskriflig glädje, och de österrikiska
officerarne påstodo, att förut aldrig någon gjort besök hos
dem. Bland dessa officerare var äfven en grek, Baron Ralli
från Triest, den ende grek, jag träffat i rysk fångenskap.
Äfven i Tyskland hade jag råkat ett par, båda ryska
undersåtar, som bodde i trakten af Kaukasus. Jag begagnade
alltid tillfället att berätta om mina färder i Grekland, hvilket
beredde dem nöje. — I fånglägret i Saransk mötte oss en
dyster syn. Där var en ensam turk, som ingen förstod, och
man såg i hans blick, huru han led af denna fasansfulla
isolering. De andra fångarne sade också, att för dem var
tillvaron ej tillnärmelsevis så dyster som för honom, hvilken
var lämnad alldeles åt sig själf utan en rad att läsa och utan
att kunna säga ett ord åt någon. — I Goroditsche funnos
ett 20-tal officerare, alla österrikare och tillfångatagna vid
Przemysls fall. Då de längtade efter att bilda orkester
och sångkör för att i någon mån erhålla förströelse i
enformigheten men ännu ej fått tillåtelse därtill, lyckades vi
utverka kommendantens medgifvande. För att komma till
Goroditsche måste man färdas 25 werst från stationen
Kanajowka. I därvarande ryska by fick jag blicka djupt in
i ett modershjärta. Det var en rysk bondkvinna, hvars
ende son stupat i kriget. Han var blott 16 år gammal och
hade utan föräldrarnas vetskap flytt till fronten. Så kommer
en dag ett Georgskors och meddelandet, att sonen är död.
Georgskorset hängde nu inne i Kristusbilden. Hon tog fram
det och visade det under tårar, i det hon sade: "Jag vill
ha det förvaradt där, ty jag vill lefva i den tron, att min
son nu hvilar stilla hos Frälsaren".
Efter utfärden till Saransk och Tschembar, under hvilken
tid herr af Klinteberg ensam skötte utdelningen i Pensa,
återtogo vi vårt arbete med transporterna. En dag, det var
den 24 maj, sammanträffade vi med tvenne järnkorsriddare,
Leo Beyer från Westfalen och Alexander Lemke från
Neustadt i Westpreussen. Den förre af dem, tillfångatagen
den 24/n 1914 vid Lodz, kom från Kansk i guvernementet
Jenissejsk, den senare från Chabarowsk i Ost-Sibirien. Leo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
