Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 4 LITTERATURANMÄLAN
jämväl större delen af den åt oss bevarade profetiska
litteraturen med samma rätt är att betrakta som poesi.
I ett intressant kapitel »Parallelism: a restatement» påvisar
Buchanan Gray den hebreiska parallellism ens inre art, och han
lyckas, genom ett lika enkelt som praktiskt sätt till
beteckning af de i de parallella lederna ingående termerna, att
noggrannt klassifiera och karakterisera de olika typerna af
parallellism. Denna undersökningsmetod kommer särskildt den
mångahanda omfattande, af Lowth så kallade syntetiska
parallellismgruppen till godo, hvilken hittills onekligen varit den
svagaste punkten i dennes system — de s. k. synonyma och
anti-tetiska parallellismtyperna framstå ju med helt annan själfklarhet.
Värdet af ett sådant mera ingående aktgifvande på
parallellismens art kan förf. omedelbart demonstrera på Klagovisorna.
Det skulle föra för långt att här referera gången af förf:s
undersökning af parallellism en i de fyra första Klagovisorna.
Men han synes mig fullt tillfredsställande hafva bevisat sitt
påstående, att dessa sånger hvar för sig visa karakteristiska
egendomligheter och inbördes afvikelser på denna punkt.
Klagovisornas fyra första kapitel ha sedan gammalt en
grundläggande betydelse för frågan om rytm i den hebreiska
poesien. Den här förekommande, egendomliga s. k.
kina-ryt-men, karakteriserad af versledens förhållande till hvarandra som
3: 2, observerades redan af Lowth, men har senare af Budde
blifvit gjord till föremål för ingående forskningar i en viktig
afhandling i ZAW 1882. Vid sidan af denna rytm-art, som
Gray föredrar att benämna eko-rytm, uppställer han som den
andra hufvudgruppen balans-rytmen, där versleden jämnt
uppväga hvarandra. Han påvisar det inre sambandet mellan
paral-lellismen och dessa meterschemata.
Såsom instruktiv illustration till belysande af den hebreiska
meterns närmare art hänvisar Gray till den gamla
anglosach-siska verskonsten. Man är väl numera tämligen allmänt ense
om, att det i den hebreiska metriken liksom t. ex. i den
anglo-sachsiska ej kommer an på stafvelsernas totala antal utan på
summan af de betonade stafvelserna. Däremot står striden så
mycket hetare, å ena sidan om den grad af konsekvens, med
hvilken ett bestämdt versschema skall tänkas genomfördt inom
ett och samma poem, och å den andra om möjligheten att
uppställa några regler för att bestämma antalet obetonade
stafvelser, som kunna uppbäras af en hufvudaccent.
Med en bland de mest frejdade kämparne från hvardera
af dessa båda stridsfronter låter Gray oss stifta bekantskap:
Duhm och Sievers. Emot den förstnämndes kraf på enhetligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
