Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NY PSALMKOMMENTAR 91
på äfven de eskatologiska frågorna, hör förefintligheten af de
båda kämpande eskatologiska tankegångarna i psaltaren
samman ej blott med den folkliga fromheten i de breda
lagren utan äfven med det israelitiska fromhetslifvets
tillflöden från starka, sedligt-religiöst fördjupade personligheter,
som kunnat mer eller mindre färga det hela med sin
åskådning. Problemet får då icke ställas så, att något af dessa
tillflödens ursprunglighet förbises, äfven om det ej lika
mycket som de andra bryter af mot den stora strömmen. Det
är dock något i och för sig ursprungligt, som tillföres det
hela, något i själfva fromhetens väsen som förändras.
Det ligger ett djupt problem under spänningen mellan
universalism och nationalistisk partikularism i Israel, och
det problemet berör på det närmaste det israelitiska
fromhetslifvets djup och art. Klarast torde frågan kunna belysas
genom att omedelbart taga fatt på problemet i ett gifvet
historiskt läge, och vi dröja därför vid Jesaja för att se,
huru hos en profet sådan som han det eskatologiska hoppet
framträder. Jesaja kämpar och brottas för att bryta igenom
uppenbarelsens tidshistoriska begränsning till Israel. Hans
utomordentligt starka och lefvande förnimmelse afgudslifvets
absoluta och oförgängliga väsen är hos honom som hos de
äkta profeterna en af de djupast bärande krafterna, och där
denna förnimmelse lefver i sin fulla styrka, kommer i
ögonblick af oerhörd spänning ljuset från det oförgängliga att
blända ögat för det blott relativas tillfällighet. Till det
relativa hör också uppenbarelsens historiskt gifna
bundenhet till Israel, men reflexionen härpå hade hos Jesaja ej
kommit till full vakenhet eller klarhet. Därför skymmer
Jesajas visshet om gudsrikets oförgänglighet för honom bort
det relativa i att Israel var uppenbarelsens folk. Om
gudsfolket förintades, så skulle därmed äfven själfva gudsriket
förintas. Så tedde sig för Jesajas känsla läget, när Assur
hotade att krossa Juda och Jerusalem. Med all sin maning
till förtröstan på Herren, den oändligt höge, inför hvilken
alla folk och äfven Israel måste böja sig i ringhet, klänger
han sig dock i sitt framtidshopp fast vid Jerusalem. Herren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
