Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 E. LEUFVÉN
TcapaSoat? aypa^oc, hvilken senare är fixerad i de sju
ekumeniska synoderna. Så vidt bestämmelser finnas i dessa
synoder om kulten, är kyrkan bunden därvid. Emellertid
är det ett historiskt faktum, att just de århundraden, som
enligt ortodox åskådning äro normerande för den oskrifna
traditionens fixerande, utmärkte sig för stor rikedom i fråga
om liturgisk praxis. Först i nionde århundradet segrar
Chrysostomi liturgi inom den grekiskt-ortodoxa kyrkan
samt år 987 i den ryskt-ortodoxa under storfurst Wladimir.
Den liturgiska enheten vanns genom undanträngande af
allehanda provinsiella liturgier, den syriska S:t Jakobs, den
egyptiska S:t Mar<ji etc. Den segrande enhetsliturgien var
väl äfven den en produkt af historisk utveckling, så till
vida att allenast vissa delar däraf kunde hänföras till
Chryso-stomus själf. Ehuru kyrkan på grund af sitt
traditionsbegrepp var bunden vid denna liturgi, som hade den oskrifna
traditionens helgd, har den dock till en viss grad måst finna
sig i den obönhörliga historiska lag, som bjuder utveckling
och ej stillastående. Redan i 15:de århundradet blef
Chrysostomi liturgi delvis ändrad, om också endast i detaljer.
Dessa koncessioner åt den historiska utvecklingen stå
knappast i öfverensstämmelse med den strängt genomförda
traditionsprincipen. Detta beror därpå, att kyrkan
visserligen är infallibel1, men den känner icke någon infallibel
auktoritet efter traditionens fixerande; det saknas sålunda
möjlighet att infallibelt definiera traditionens innehåll.
På intet område af kyrkans handlande är
traditionsmomentet af så afgörande betydelse som ifråga om liturgien.
Den ortodoxa kyrkan är det typiska exemplet på
traditionalism. Följden har varit ett bevarande af fornkristligt arf,
som nu med tacksamhet erkännes äfven från de kyrkor, som
från österländsk synpunkt betraktas som * häretiska •; det
har ock ledt till ett bibehållande af många kultmoment, som
haft sitt värde oberoende af växlande opinioner i liturgiska
frågor. Särskildt de protestantiska kyrkorna ha sett sin
1 Conf. Doc. 12: 6\lo\o^o6\lbv ttjv xafroXixrjv ixxXyjaidv a&uvcrcov
TTJacu rj oXtos TcXavyjÖTjvai, Michalcescu, anf. arb. sid. 167.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
