Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTENDOMEN OCH KRIGET 177
nya, som kommit in, finnes tillsvidare mest blott i
känslans, och ofta nog i mot hvarandra stridiga känslors, form.
Det vill ännu ej rätt forma sig till klara, distinkta tankar,
än mindre till ett slutet, motsägelselöst tankesammanhang.
Detta förringar ej den tacksamhet man är skyldig dem, som
gripit sig an med uppgiften att till vägledning för de otaliga,
som här stå oklart famlande och oroligt spörjande, säga hvad
som redan nu kan, och redan nu behöfver, sägas. Men
inför alla, äfven de bästa, af de under kriget framkomna
försöken till en principiell utredning af vårt problem har man
dock. det kan ej hjälpas, en egendomlig känsla af något
otillräckligt. Man kan kanske instämma i nästan allt, som
säges; men när man kommer till slutet, har man gärna den
känslan att stå just vid den punkt, där de egentliga
problemen först börja. Bland de krigsböcker af denna art, som
kommit i min hand, är den snillrike katolske filosofen Max
Schelers märkliga arbete: Der Genius des Krieges den, som,
i sitt hopande af frågor öfver frågor och sin jäsande
tankerikedom, ojämförligt trognast och fulltonigast synes mig
återspegla det nuvarande problemläget. Men till gengäld är
tankegången här mångenstädes ytterst dunkel, öfver allt
full af mångtydigheter och antinomier. Så bekräftar också
detta arbete på sitt sätt, att det ännu är för tidigt att bringa
den nya syn på krigets problem, som håller på att arbeta
sig fram ur världskrigets vånda, till ett sammanfattande
teoretiskt uttryck. Den gamle Hamann sade en gång:
"Op-timus Maximus verlangt von uns keine Kopfschmerzen,
sondern Pulsschläge". Det är ett ord, som isärskild grad äger
sin tillämpning på en tid som den närvarande. Hvad det
nu framför allt gäller är att lefva igenom problemet. Orka
vi blott någonlunda ordentligt med detta, så samla vi också
stoff till ett kommande tankearbete, som nog kommer att
bereda teologien, om den ej åter förgäter hvad den lärt,
många "Kopfschmerzen". Men tillsvidare, medan vi ännu
stå midt i spänningen och oron, synes mig just det grepp
på ämnet, som doc. Linderholm valt, då han lagt
hufvudtonvikten på den historiska betraktelsen, vara det mest frukt-
Bibelforsharen 1917. Haft. 2—3. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
