Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 LITTEEATüßANM ALAN
sjöngos, enligt hans tanke, i templet eller på platsen framför
templet under årliga fester, som firades på konungens
tronbestigningsdag (Ps. 2 och 110), hans bröllopsdag (Ps. 45), eller på en
bönedag, när konungen drog ut i krig (Ps. 20), eller som
klagosånger efter ett nederlag i krig (Ps. 89; 44) etc. I detta
sammanhang ställer förf. också en rad andra privata klagosånger, som
enligt hans mening vid ett eller annat tillfälle sjungits af
konungen eller i hans namn, ps. 28 (jfr v. 8), ps. 63 (jfr v. 12),
ps. 84 (jfr v. 10). Andra psalmer, som handla om kriget och
dess kraf, ha enligt förf. sjungits vid konungens hemkomst
från ett lyckligt krig: ps. 18; 66; 68: 118. Hufvudtonen i
i dessa psalmer ligger dock icke på upphöjandet af konungens
person utan på lofprisandet af Herrens nådefulla och mäktiga
hjälp. Framställningen i detta kap. är i hög grad liffull och
rik. Läsaren önskade dock utförligare bevis för, att de hithörande
psalmerna i Israels lif verkligen spelat den roll, som förf. menar
att de gjort. Fullt afgörande vittnesbörd af denna art
saknas tyvärr, och därför blir hela bilden, så vacker den än är,
något osäker.
I ett följande kapitel behandlar förf. kungspsalmernas stil
och litterära förebilder: de äro hymner, lofsånger till
konungen, men till konungen sådan han borde vara, ej alltid sådan
han är; de likna närmast de messianska profetiorna (Jes. 9:1—6;
11: 1—9; 32:1—2), men med den skillnad, att i dessa psalmer
talar en alltid lojal och ofta devot hof skald, som är villig att
lämpa idealet efter verkligheten och att se det uppfylldt i nutidens
yttre glans utan att alltid spörja efter dess inre värde. Men
samtidigt framträder den idealiserande skildringen som ett
sedligt kraf, och med hymnen, lofprisandet, förenas en profetia
om lycka, klokhet och härskardygder för konungen etc.
Förebilderna ha dessa skalder hämtat från de assyrisk-babyloniska
och egyptiska kungspsalmerna. Skillnaden mellan dessa och
de israelitiska ligger i formellt hänseende däri, att de israelitiska
äro mera omedelbara och plastiska, de orientaliska mera
konstmässiga och onaturligt öfverdrifna.
Sist behandlas kungspsalmernas religion, och här får förf.
tillfälle att klart fastslå skillnaden mellan den öfriga
orientaliska världens och Israels uppfattning af konungens
gudomlighet: i Israel är sonförhållandet icke fysiskt utan andligt, Gud
har adopterat konungen (Ps. 2: 7), och vidare etiskt betingadt
(Ps. 89:31 ff). Den rättfärdige och hjälpande konungen är
det äkta israelitiska kungsidealet (Ps. 101). Om en sådan
konung beder folket och diktaren (Ps. 72).
Israel blef till sist utan konung och det kom en tid, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
