Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUTHEB — VÄNNEN 213
här sin tillämpning på Luther. Man märker, hur mycket
det måste ha kostat på honom att tala så, som han i dessa
bref gör, till sin gamle, faderlige vän, till hvilken han visste
sig stå i en så stor tacksamhetsskuld; men hans ärliga,
öppna väsen förnekar sig icke häller här.
Den plats i vännernas rad, som Staupitz intagit, kunde
ingen annan öfvertaga; men en vida yngre man ställdes
genom Guds skickelse i Luthers omedelbara närhet och blef
hans förtrogne vän för lifvet. Vi känna alla väl hans namn:
Filip Melanchton. Luther hade redan tio hela år verkat
som professor i Wittenberg, då Melanchton af kurfursten
kallades dit såsom lärare i grekiska språket. Befryndad
med den store humanisten och hebreen Reuchlin, hade han
tidigt fäst uppmärksamheten vid sig. Ännu blott en
yngling — han var vid sin ankomst till Wittenberg icke mer
än nyss fyllda 21 år! — hade han dock redan hunnit utgifva
en grekisk grammatik, som sedan i många generationer
fortfor att användas som skolbok. Späd och oansenlig till
växten, gjorde han vid sitt yttre framträdande långt ifrån
något imponerande intryck. Man undrade rent af på, att
den lärde Reuchlin kunnat rekommendera en gosse som
universitetslärare. Men det dröjde ej länge, förr än man i
denne "gosse* lärde känna en man, i hvilken Luther såg
"doktorn öfver alla doktorer". Redan efter Melanchtons
inträdesföreläsning skref Luther till sin vän Spalatin vid
det kurfurstliga hofvet ett bref, hvari han ger uttryck åt
sin förtjusning. "Melanchton — säger han — har hållit
ett om djup lärdom vittnande, underbart tal, som tillvunnit
honom så stor ynnest och beundran hos alla, att ni nu icke
vidare behöfver anbefalla honom åt oss. Hastigt försvunno
de fördomar, som hans gängliga gestalt framkallat; vi prisa
och beundra hvad han åstadkommer och tacka kurfursten
och eder för att han kallats hit.. .. Jag önskar mig i hvarje
fall, så länge vi få behålla honom, ingen annan lärare i
grekiska. Jag befarar blott, att hans svaga hälsa ej kan stå
ut med lifvet under vårt oblida klimat, och dessutom hör
jag, att han anställts med så liten lön, att skräflarne i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
