Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 J. TH. BRING
Leipzig redan lefva i hoppet, att de snart skola taga honom
ifrån oss. Han är en man, all ära värd".
Till det ämne, Luther i slutet af detta sitt bref berört,
fick han längre fram anledning att återkomma, då han 1524
hos kurfursten lade sig ut för, att Melanchton skulle få
förordnande som lärare i teologi. "Det är — skrifver han
då — icke tillbörligt, att han alltid skall sysselsätta sig med
sådan barnalärdom (som blott reglerna för det grekiska
språket) och därför afhålla sig från annat, som kunde bära
långt mera frukt, ja, som aldrig kan till fullo betalas med
någon sold eller lön. När Guds nåd sänder oss en sådan
som Filippus, så bör tid och tillfälle att bruka honom ej
försummas. Den tid kommer nog åter, då man af brist på
sådana män måste låta arbetet ligga, hur ogärna man än
vill det. Det är också tydligt, att vi, medan tillfälle
erbjuder sig, böra uppfostra män till arbetets fortsättande för att
så i vår mån bidraga till våra efterkommandes bästa. Och
om detta är Eders Kurfurstliga Nådes önskan, så beder jag
eder allvarligt att förmana bemälte Filippus att med flit
gripa sig an med Skriften; det måste han, äfven om man
skulle nödgas att gifva honom högre lön. Så vare nu han
och hans sak i Guds barmhertighets namn anbefalld åt Eders
Kurfurstliga Nåde".
När Luther skref detta senare bref, hade han redan
flere år samarbetat med Melanchton, och vänskapsbandet
mellan dem hade hunnit ej blott växa sig allt starkare, utan
också stå sitt prof. Luther hade blifvit väl bekant, ej
endast med Melanchtons starka, utan ock med hans svaga
sidor. Särskildt hade året 1521—1522 därvid varit af
genomgripande betydelse. När Luther efter Wormser-riksdagen
mot sin vilja måste t. v. gömma sig undan på Wartburg,
stod i början tydligen hans hopp till Melanchton såsom den
där i hans frånvaro skulle vårda och fullfölja hans
påbegynta verk. Melanchton å sin sida kände sig nog mången
gång ensam och öfvergifven. Åt sådana tankar synes han
i sina (tyvärr ej bevarade) bref ha gifvit uttryck. Luther
däremot är vid godt mod. "Hvad gör du nu, Filippus?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
