Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUTHER — VÄNNEN 215
skrifver han. " Beder du för mig, att min afskildhet här,
till hvilken jag endast motvilligt låtit förmå mig, må uträtta
något stort till Guds ära?.... Så träd nu du in såsom
ordets tjänare och befäst Jerusalems murar och torn, tills de
falla äfven för dig. Du vet ditt kall och dina gåfvor. Jag
beder af hela mitt hjärta för dig — om min bön, såsom
jag hoppas, förmår något. Gör mig nii gentjänst! Vi vilja
bära vår börda gemensamt.u I ett följande bref skrifver
han: "För mig skolen I alls icke hafva något bekymmer.
Om du frågar efter mitt personliga befinnande, så står allt
väl till, utom att tyngden öfver mitt sinne ännu icke vikit
och den gamla trossvagheten ännu håller min ande fången.
Till Guds ords ära och till mitt och andras ömsesidiga
befästande ville jag visserligen hällre brinna under glödande
kol än att så här, ensam och halfdöd — gifve Gud, icke
död! — långsamt ruttna bort. Men hvem vet, om Kristus
icke på denna väg vill skaffa mer frukt? Om det ock vore
ute med mig, så är det därför visst icke ute med
evangelium, ty däri öfverträffar du mig nu och följer mig efter,
såsom Elisa Elia, med dubbel ande — hvilken vår Herre
Jesus i nåd förläne dig! Amen".
Åt sin oro för Luthers hälsotillstånd ger Melanchton
vid denna tid uttryck i ett bref till Spalatin, där det bl. a.
heter: "O att jag kunde köpa hans lif med mitt ringa lif;
ty jorden har intet gudomligare än honom". I sin
ensamhet arbetade Melanchton flitigt, bl. a. på sin mästerliga
troslära, som just vid denna tid såg dagen och om hvilken
Luther skref: "Boken är mig mycket kär, och jag har
intet att erinra däremot; ty jag är fattig och du är en rik
man. Skrid lyckligt framåt och härska!" Och längre fram
i tiden gaf han den det vitsordet: "Det är en
oöfvervunnen liten bok — icke blott odödlighet värd, utan värdig
att upptagas i den kyrkliga kanon".
De stormar, som under Luthers frånvaro brusade fram
öfver Wittenberg, var emellertid ej Melanchton mannen att
rida ut. Kraftens ande var honom icke gifven i samma
mått som visdomens. Kraftigare viljor än hans togo snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
