Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÜTHEB –– VÄNNEN 217
lanchton; 1537, då Luther tillfrisknat från sin svåra sjukdom,
var det t. o. m., så vidt vi veta, vännen, som fick det
första brefvet, Käthe det andra. Öfverskrifterna i de till
Melanchton ställda brefven andas nästan alltid en stor
hjärtlighet. Än tilltalar han honom som "Wittenbergskyrkans
evangelist", än som "sin dyre broder i Kristus", än som
"Kristi bekännare och sanskyldige martyr", o. s. v. Detta
hindrar honom dock visst icke att äfven gent emot denne
sin vän iakttaga samma fullständiga öppenhet, som vi förut
sett prägla hans brefväxling med Staupitz.
Särskildt gripande är det att lyssna till de toner, som
klinga emot oss ur de bref, Luther skref till Melanchton,
medan han själf uppehöll sig på Koburg och vännen
vistades vid riksdagen i Augsburg år 1530. Den 29 juni d. å.
skrifver Luther: "Jag har fått eder apologi och undrar på,
hvad du vill, när du frågar, hvaruti och huru mycket man
skall gifva efter för papisterna... För min personliga del
finner jag redan mer än nog vara eftergifvet i denna
apologi, och om de afböja den, ser jag ingen möjlighet, att jag
vidare skulle kunna gifva efter, annat än ifall de förebringa
goda grunder och klarare öfvertygande skriftställen, än jag
hittills sett. Jag sysselsätter mig med denna fråga dag och
natt, tänker, grubblar, forskar och genomlöper hela
Skriften, och allt större blir min tillförsiktliga frimodighet i fråga
om denna vår lära, och allt fastare blir jag i beslutet, att
jag, om Gud vill, intet mer skall låta taga ifrån mig, det
må gå hur det vill. ... I ditt bref misshagar det mig, att
du skrifver, att I uti denna sak följt min auktoritet. Jag
vill i denna sak hvarken vara eller heta eder auktoritet;
äfven om man kunde gifva sådant en mera oskyldig tydning,
så afvisar jag dock detta ord bestämdt. Är ej saken tillika
och lika mycket eder? Så vill jag icke, att den skall heta
min och dock vara eder påbördad. Då vill jag ock själf
sköta den, om den ensamt är min sak. Tröstat har jag dig
i mitt sista bref, som jag hoppas icke till döds, utan till
nytt lif. Hvad kan jag eljes göra? Dig marterar sakens
slut och utgång, emedan du icke kan gripa den med hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
