Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUTHER — VÄNNEN 221
varit utan verkan. Herren Jesus bevare eder och lede eder
i sin nåd och barmhärtighet! *
Hvilket uppfriskande och trosstärkande intryck göra ej
dessa Luthers bref! Hvilken inblick gifva de oss ej i hans
innersta hjärtelif såväl som i hans sätt att bedöma
händelserna omkring honom! Men också — och i det syftet
är det ju särskildt, som vi i detta sammanhang stannat för
dem — hvilket klart ljus sprida de ej öfver hans
förhållande till vännen Melanchton! Hvilket pålitligt och
trofast stöd, ja än mer: hvilken trogen fÖrebedjare hade ej
denne i Luther! Förvisso kände och uppskattade också
Melanchton värdet häraf. Men det skall och bör icke
fördöljas, att å den yngre vännens sida förhållandet aldrig var
eller blef detsamma som å den äldres. Melanchton har t. o. m.
efter Luthers död låtit undfalla sig uttryck om den "träldom",
hvari han lefvat vid Luthers sida, uttryck, som sedan
begagnats för att nedsätta än den ene, än den andre af de
båda vännerna. Tänker man sig emellertid närmare in i
saken, torde förklaringen till det antydda förhållandet ej
vara så svår att finna. Först må man besinna
åldersskilnaden, hela 14 år, som vållade, att Melanchton redan från
början mer med vördnadens och pietetens band fästes vid
Luther. Därtill kom så vidare den stora motsatsen mellan
de båda männen i fråga om temperament: den ene en
utpräglad koleriker, den andre mera melankoliskt lagd,
dessutom känslig, misstänksam och i sin fina humanistiska och
estetiska bildning lätt nog obehagligt berörd af allt, som i
någon mån var groft eller stötande. Att han ej saknade
sådant att stöta sig på hos Luther, behöfver knappast
framhållas. Kanske hade han äfven som sydtysk ej alltid så
lätt att trifvas i Wittenberg öfver hufvud, och allraminst
tilltalade honom nog åtskilliga i den krets af vänner och
beundrare, som under årens lopp samlades kring Luther och
med hvilka Melanchton delvis rent af synes ha stått på
spänd fot. Luthers väldiga personlighet gjorde
oemotståndligt intryck på Melanchton, men han kunde knappast undgå
att känna ett visst tryck i hans närhet, och det var nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
