Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUTHER — VÄNNEN 223
fessor i Wittenberg och god vän icke blott till Luther utan
kanske än mer med Melanchton. Det senare kan däremot
knappast sägas om Nikolaus v. Amsdorf, en lärd men
trångsynt man, därtill häftig och,envis. En blind beundrare af
Luther, blef han framför allt efter dennes död en skarp
motståndare till Melanchton.
I ännu mycket högre grad gällde detta Johan Ageicola,
som sedan han,förut varit Luthers vän och i hans hus
åtnjutit mycken gästfrihet, bröt med både honom och
Melanchton, bekämpande dem båda och i synnerhet. den senare
såsom de där ville, att man äfven i nya testamentet skulle
förkunna lagen, som endast hörde hemma i det gamla.
Luther skref ett par stridsskrifter mot honom och uppsade
slutligen alldeles vänskapen.
Ett vänskapsband, som däremot stod sig under alla
växlingar, var det, som från tidiga år förenade Luther med
Georg Spalatin, hans kamrat från studentåren och sedermera
såsom de sachsiska kurfurstarnes hofkaplan och sekreterare
den, som under en lång följd af år förmedlade förbindelsen
mellan Luther och dem. En mängd förtroliga bref, som
finnas i behåll, bära nogsamt vittnesbörd om såväl den
vänskap, som förband Luther och Spalatin, som ock det mångsidiga
gagn, både Luther personligen och hela den evangeliska
saken skördade af att hafva en sådan förespråkare vid det
kurfurstliga hofvet.
Några korta brefutdrag må för oss få belysa detta. I
ett bref från 1518 besvarar Luther en af Spalatin till
honom ställd fråga: Hvilka tankar bör den hafva, som vill
bringa ett offer eller göra någon annan god gärning?
Luther svarar: "Både misstrons och tillitens tankar —
misstillitens nämligen till sig själf, på sina egna och sin gärnings
vägnar, men frimodig tillit på Guds och hans barmhärtighets
vägnar. Ty så säger Anden: Herren har behag till dem, som
honom frukta och på hans godhet hoppas". I det följande
framhåller Luther, likaledes i anledning af en utan Spalatin
framställd fråga, att allmosor och välgärningar mot nästan äro
vida bättre än aflat. Sitt bref slutar han med orden: "Lef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
