Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUTHER –– VÄNNEN
227
tervärlden bevarat många intressanta yttranden af Luther.
Sant är, att dessa anteckningar, särdeles i den
öfverarbe-tade form, de delvis erhållit, icke utan vidare kunna anses
för fullt tillförlitliga källor. Men i det stora hela skänka
de oss dock otvifvelaktigt en lefvande och åskådlig bild af
Luthers hemlif, särskildt för så vidt det delades af
gästvännerna, som där gingo ut och in. Åtskilliga karaktäristiska
drag får man här höra omtalas, t. ex. att Luther sällan
kom till bordet utan att medföra en bok; att han stundom
under hela måltiden eller åtminstone en stor del af den satt
tyst och försänkt i djupa tankar; att Katarina, då hon på
förhand anade, att så skulle bli fallet, skickade bud på
Justus Jonas, som brukade mer än andra kunna förjaga de dystra
tankarna ur Luthers själ; att Luther, då han trädde in i
bordskamraternas krets, ofta inledde samtalet med ett "Hvad
nytt?" som det hände att han fick upprepa, innan någon af
de andra tog upp ett samtal, o. s. v. I vännernas krets
kände han sig fullt obesvärad, och man får därför ej undra
på, om i hans bordssamtal återfinnes ett och annat, som
aldrig varit ämnadt för offentligheten. Samtalet rörer sig
än om de allra intimaste ting, än åter och icke minst om
kyrkans läge och händelserna ute i världen. Månget
kärnfullt visdomsord flödade under dessa måltidsstunder från
Luthers läppar, och säkert intresserade det icke minst hans
åhörare, om han lät tankarna gå tillbaka i sitt växlingsrika
lif och lät dem kasta en blick in i hans inre erfarenheter
under olika skeden. Aldrig var det tomt och ytligt tal,
än mindre lågt och gement sådant, som vid Luthers bord
satte sin prägel på samvaron. Många af hans yttranden
visa på ett förunderligt sätt, hur all den myckna strid, hvari
han varit invecklad, dock ingalunda fått utsläcka vänligheten
och den barnsliga glädjen i hans själ. Aldrig tröttnade
Luther att för sina vänner beprisa Guds-ordets och bönens
kraft, som han själf så mångfaldigt erfarit. "Det vet jag
— säger han en gång —: så ofta jag med allvar bedit, så
har jag visserligen blifvit hörd och fått mer än jag begärt.
Vår Gud har väl fördröjt hjälpen men dock hört". I sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
